Vet inte om jag stickar för att inte röka eller om jag inte röker för att jag stickar. I vart fall har jag nu färdigställt en rundstickad tröja till. Lite snyggare än den första tycker jag i alla fall - hoppas det stämmer att övning ger färdighet. Det är riktigt kul att sticka rundstickning!

Rökningen går fortfarande kalasbra - dvs jag klarar mig finfint utan at röka. Nu har jag ju hållit uppe sedan 8 jan. Kramar mig själv!

Ja åsså var det ju dethär med hullet, har ganska mycket av det! Har bantat mig till nästan vartenda kilo genom olika metoder och dieter såsom Flygvärdinnedieten, Scarsdale, Viktväktarna, Reduktil, Kålsoppedieten. Tror jag testat det mesta, så nu är det bara Dr. Dahlqvists variant kvar att testa.

Första dagen var igår måndag:

Gick ut hårt med frukost bestående av 10%ig yoghurt som jag toppade med en skvätt vispgrädde, strödde över några linfrön för tuggandets skull.

Förmiddagen ägnades helt åt att tänka på mat så för att härda ut i min matfixering gjorde jag en äggröra på tre ägg - åsså lite vispgrädde. Fortsatte att tänka på mat så jag gjorde en bamseskål coleslaw och ställde in i kylen som "bra-å-ha". Middagen bestod av coleslaw och en liten skvätt köttfärssås (rester från igår när jag frossade i pasta för sista gången på länge). Fick ett akut godissug som jag försökte dämpa med en skiva Cambozola, visst den var god men tog inte helt hand om suget så jag klämde i mig en apelsin också. Sen blev jag tvungen att gå och sova bara för att inte äta eller tänka på mat.

Idag tisdag har varit nästan som måndagen med några smärre variationer.

Matfixeringen håller i sig och jag vet inte hur humöret eventuellt har påverkats av denhär dieten och/eller rökningen.

Det har uppkommit önskemål att jag skall publicera en bild på Totis hållandes i dagens tidningen - bara för att visa att han lever.

Låt mig säga såhär; vi läser bara dagstidningarnas nätupplagor.

I förmiddags var det två dygn sedan jag fimpade senast. Jag har inte någon som helst abstinens - allt går som på en räkmacka.

Tyvärr är inte pappa av samma uppfattning som jag - han säger att han ska gå och köpa ett paket cigaretter åt mig så jag blir lite mindre grinig.

Hoppas verkligen inte att han gör det - för då skulle han få se hur jag är när jag är riktigt grinig....

För egen del dock - allt går finfint!

Lätt att lova men så svårt att infria! Och såklart finns det tusen ursäkter och förklaringar till varför man inte lyckas hålla löftet. Jag däremot har bara en förklaring: Bloggplatsen krånglar.

Ja så är det - har säkert lagt ner ca 1 timme på att skriva dethär inlägget och lädda upp de två bilderna som togs igår.

Just det, igår kom Micke och Gunilla och hälsade på oss lagom till att vi fick bjuda på en lunch-giros. Gott som vanligt.

Efter lunchen åkte vi till Famagusta Kulturcentrum för en snabbkurs i Cypernproblemet.

Tror inte jag lagt upp nån bild tidigare på fenomenet "så nära men ändå så onåbart" så här är en:

Ser väl ut ungefär som det gjort de senaste 35 åren, lite fler och högre minareter kanske.

Eftermiddagen försvann i ett swish och innan vi visste ordet av hade vi passerat Cape Greco och höll på att stjälpa av våra vänner vid hotellet i Ayia Napa.

Varför är det så himla trist att städa när det ju blir så mycket finare och trivsammare efteråt? Ja inte vet jag, men trist tycker jag det är. Hela gårdagen ägnade jag åt att tvätta och småplocka lite, och dagen gick i städningens tecken. Hillevippens tråkigt, men nu är det klart och det är så fint här hemma. Verandan får jag ta imorron.

Kära vänner och övriga läsare det är tyvärr det enda som hänt igår och idag.

OK tänkte inte undanhålla er dethär: för 9 år sedan slutade jag röka, höll upp i hela 8 år och så föll jag, en dag när vi firade köpet av ny bil .... så sedan dess har jag mer eller mindre varit rökare men idag fimpade jag, det skedde under överinseende av Pernilla kl 11.20 strax efter 11-fikat allstå. Så nu ska jag hålla mig 8 år till - minst!

För att vara ute i god tid och få såväl parkeringsplats som bra utsikt över firandet gav vi oss iväg redan kl 9 på morronen. I sällskap hade vi Gösta o Karin.

Väntan på att VIParna skulle anlända och kicka igång firandet blev lång, på en smal pir utan staket men med desto fler människor. Karin och jag stod med kamerorna beredda i över en timme utan att kunna flytta på fötterna så mycket som en decimeter och hela tiden med risk att bli puttad ner i vattnet ... Mitt glada avtryckarfinger tog en bild på Black Pearl under väntetiden och J Depp visade sig inte en enda gång.

Så äntligen kom de, dvs Cyperns president och riksdagens talman både uppriggade i finkostymer. Där var också ärkebiskopen och några mindre biskopar dagen till ära klädda i hjälmar av guld. Efter militärmusik och sedan också kyrkligt mässande hände det: ärkebiskopen välsignade havet och kastade sedan ett krucifix ner i vattnet.

Det bara fräste till i vattnet - så som det gör om man kastar en biff i ett pirayastim i Amazonfloden. Traktens unga pojkar som stått uppradade framför potentaterna kastade sig i plurret och alla ville vara den som tog upp krucifixet. I tre-enighetens namn gjordes proceduren tre gånger så fler än en fick chans att "vinna".

Därefter släppte presidenten och talmannen ut ett antal vita duvor som blev helt konfysa, först bara av att plötsligt vara fria sen för att ett frenetiskt tutande från båtarna i hamnen satte igång. De stackars duvorna visste inte riktigt vart de skulle ta vägen så de flög i cirklar flera varv innan de fattade vinken och tog på allvar rätt på den nyvunna friheten.

Sen skulle det hållas tal - men då gick vi och satte oss på en servering för att få ett glas kall dryck. Det var varmt och skönt hela dagen ska ni veta.

Sen återvände vi ner till piren där det var folkdansuppvisning.

Medan vi stod där och försökte bestämma oss för vilken väst eller klänning som var vackrast knackades jag på axeln. Det var Totis som hittat en gammal arbetskamrat med hustru. De hade kommit från Sverige igår.

Gösta blev lite otålig men Karin gav honom en slant så han kunde gå och köpa sig en ballong så då blev han glad igen.

Hungern satte i så vi knallade alla iväg mot Paulas, där vi intog en god och trevlig lunch.

Vi var inte hemma igen förrän kl tre - precis lagom för den dagliga lilla pratstunden med Birgit.

En trevlig dag!

För två veckor sedan skrev jag inlägget att "dom är här nu" - å jisses va två veckor kan gå fort! Nu har de redan åkt tillbaka till kylan!

Vi saknar er! Malte vilket charmtroll du är - häng kvar vid det!

Det dröjer flera månader innan Malte kommer att få myggbett igen - trist egentligen!

J åkte också hem, men han vill ju inte vara med på bild som ni väl vet...

Grannen Nick grävde fram denhär fyrhjulingen  -  traktor eller cykel ?? - ur ett förråd i förhoppningen att den skulle förgylla Adams tillvaro lite.

Totis var snabbt framme med tvätthink och svamp och gjorde den ren och fin, men tyvärr hjälpte det inte för att fånga Adams intresse. Uppenbarligen kan ett fordon vara för stort för en kille. Han stod mest och drog i Totis byxben och såg blyg ut och vägrade konstant att göra sig besväret med att ens provsitta.

Så nu är den tillbaka i förrådet igen för att tas ut och tvättas av vid ett annat tillfälle.