För att vara ute i god tid och få såväl parkeringsplats som bra utsikt över firandet gav vi oss iväg redan kl 9 på morronen. I sällskap hade vi Gösta o Karin.

Väntan på att VIParna skulle anlända och kicka igång firandet blev lång, på en smal pir utan staket men med desto fler människor. Karin och jag stod med kamerorna beredda i över en timme utan att kunna flytta på fötterna så mycket som en decimeter och hela tiden med risk att bli puttad ner i vattnet ... Mitt glada avtryckarfinger tog en bild på Black Pearl under väntetiden och J Depp visade sig inte en enda gång.

Så äntligen kom de, dvs Cyperns president och riksdagens talman både uppriggade i finkostymer. Där var också ärkebiskopen och några mindre biskopar dagen till ära klädda i hjälmar av guld. Efter militärmusik och sedan också kyrkligt mässande hände det: ärkebiskopen välsignade havet och kastade sedan ett krucifix ner i vattnet.

Det bara fräste till i vattnet - så som det gör om man kastar en biff i ett pirayastim i Amazonfloden. Traktens unga pojkar som stått uppradade framför potentaterna kastade sig i plurret och alla ville vara den som tog upp krucifixet. I tre-enighetens namn gjordes proceduren tre gånger så fler än en fick chans att "vinna".

Därefter släppte presidenten och talmannen ut ett antal vita duvor som blev helt konfysa, först bara av att plötsligt vara fria sen för att ett frenetiskt tutande från båtarna i hamnen satte igång. De stackars duvorna visste inte riktigt vart de skulle ta vägen så de flög i cirklar flera varv innan de fattade vinken och tog på allvar rätt på den nyvunna friheten.

Sen skulle det hållas tal - men då gick vi och satte oss på en servering för att få ett glas kall dryck. Det var varmt och skönt hela dagen ska ni veta.

Sen återvände vi ner till piren där det var folkdansuppvisning.

Medan vi stod där och försökte bestämma oss för vilken väst eller klänning som var vackrast knackades jag på axeln. Det var Totis som hittat en gammal arbetskamrat med hustru. De hade kommit från Sverige igår.

Gösta blev lite otålig men Karin gav honom en slant så han kunde gå och köpa sig en ballong så då blev han glad igen.

Hungern satte i så vi knallade alla iväg mot Paulas, där vi intog en god och trevlig lunch.

Vi var inte hemma igen förrän kl tre - precis lagom för den dagliga lilla pratstunden med Birgit.

En trevlig dag!