Vaknade ganska tidigt av att törsten och toan ville ha sitt. Sen hördes en skräll ute på gården. Pappa gick och kollade. Det var kattskrället (Svea eller Svante eller vad det nu är) som lyckats välta en hink som innehöll vatten och målarfärg. Pappa hade tvättat sin roller där och inte tömt hinken. Plattorna var vita - skrubba och spola så fixade det sig.

Sen pallrade även jag mig upp och tände första ljuset i staken och la mig i soffan och tittade på På Spåret på SVT-Play.

Lite nytta skulle vi också åstadkomma denna dag, så det blev att pressa grapefrukt som vi fått i massor av Safirou. Vi pressade en karaff full och det var då jag bestämde mig för att testa en blandning: gin, grapefruktsjuice och 7up. Vad tror ni om det? Ska prova ikväll.

Men först blir det mat: pappa står och brassar köttfärssås just nu. Som adventsfika blir det Annas Pepparkakor och Nygårda Julmust - tack för det Ikea!

Sen testas drinken.

Temperaturen håller konstant 24-25 grader om dagarna så någon direkt julstämning är det inte fråga om. Kenneth o Christel hade badat igår och sa att det var 24 i vattnet. Svårt att tro, men idag rapporterade även en bekant cypriot samma sak - så vi får väl köpa det då. Jag är en badkruka och tänker inte försöka komma ner i vattnet!

Arnold har haft den goda smaken att fylla år igen - därför bjöd han och hans Ulla oss och Gunnar på lunch på Capen. Det var gott och trevligt - vi var på Kafkaros Tavern. Vi bjöds på trerätters som bestod av

1. Oliver, kålrabbi, pepperoni och vitlöksbröd

2. Kycklingfilé Dianne

3. Jordgubbs- och chokladglass

och som bonus syltade vattenmelonskal. De var riktigt goda; krispiga och söta.

Kaffe och toscakaka och cognac bjöds det på i värdparets hem.

När vi väl kom hem från lunchen vid halvsextiden ringde Kennet o Christel som kom över till oss och vi knäckte ett par vinare och löste världsproblemen. Det var faktiskt inte alls svårt!

Jag är så dålig på att sköta och uppdatera min blogg, jag vet! Har inget bättre att skylla på än att det är ont om tid...

Och vad gör vi då som inte ens har tid att blogga?!

Ja, vi har varit till Ikea igen. Denhär gången i sällskap med Kokos o Eleni som ville ha guidning i att köpa kök. Där stack ju en hel dag direkt.

Vi behöver också förbättra vårt kök så det följde med ett skåp och en bänkskiva hem till oss också.

Med matraster, ölraster, fikapauser etc så tar det minst en hel dag att skruva ihop skåpen. Slutmontering får vänta ett tag tills plattsättaren är klar, sen så är Kokos och Elenis lill-hus fint igen. Det blev ju totalförstört av hyresgästerna de haft de senaste tre åren.

Pappa har dessutom fått olivnoja. Han var iväg och plockade mer oliver, stora stora! Det tar ju också sin tid att såväl plocka som att ta hand om sedan så de blir ätbara. Här har jag faktiskt en bild att bjuda på:

Det var riktiga bamseoliver som nu ska ligga i salt sådär 2-3 veckor till. Sen kan de ätas.

För övrigt har jag inga bilder - har lånat ut kameran och vet inte när jag får den tillbaka. En granne har haft sönder sin och behövde absolut en kamera för att ta bilder på sin pojkväns dotter som tror och hoppas hon ska bli modell.

Hoppas jag får tillbaka kameran idag.

Ja det var väl allt för nu. Får vi vårt skåp och bänkskiva på plats idag så kan vi städa och gräva fram adventsstakarna och göra fint. Hoppas på det!

Vi var på nåt som mest liknade klassträff eller lumparmöte igår kväll.

Det var Christos som hade ordnat och ringt och letat och fixat.

Jag har väl berättat om Christos? Han var lumparkompis med pappa och i vintras började pappa söka gamla bekanta på FB. Efter sådär ett halvt år kom ett svar från en Christos som sa att han inte gjort lumpen med pappa men att det förmodligen var hans kusin med samma namn som pappa sökte. Telefonnummer utväxlades.

För några veckor sedan träffades vi i Larnaca. Christos mötte upp och tog oss till broderns lilla taverna och därefter fikade vi hemma hos C. Han skadades i kriget så han är lite handikappad i höger arm - men han skriver när det inte värker för mycket. Han är pulicerad lite här och där och han läste upp såväl egna dikter som egna prosastycken. Prosan var ju på ett mer lättfattligt språk för mig som utlänning, jag förstod och det var så vackert skrivet att jag inte kunde hålla tårarna borta och inte Christos heller förresten. Han har som mål att skriva två böcker - han samlar material och har börjat sammanställa så smått.

Så igår hade han dragit ihop ett 15-tal lumpar- och klasskompisar. Sådär kul tyckte jag, lyssna på lumparminnen - hur kul e det? Det var dock ett ämne som mer eller mindre undveks, kanske mest på grund av att det är bäst att hålla den tiden förträngd och instängd där den är. Dåliga minnen från kriget, flera hade tillbringat månader i turkiska fångläger, andra hade sårats etc. Men visst, efter att alla börjat känna igen varandra - många hade ju inte setts på 35-36 år - började berättelserna krypa fram i alla fall. Det var intressant, tragiskt och komiskt i samma ögonblick.

Alla har ju förändrats under dessa år - även utsidan! Det var ett gäng mer eller mindre flintskalliga och gråhåriga gubbar och jag tänkte, hur kan dom vara så mycket äldre än pappa när dom lumpade tillsammans?

Någon sa att man har blivit gammal när man har fler minnen än drömmar. Det var nog dagens sanning och en väldigt trevlig kväll var det.

Här e några bilder på gubbarna:

Nå Dina, vad är nu dethär? Här är bilderna - nu väntar jag på svaret från dig och ni andra som kan ha en åsikt eller kanske till och med kunskap.

Hade redan planerat in att baka kanelbullar idag så det var bara att köra igång imorse. Jäklar vad det jäste i den 29-gradiga värmen. Ännu varmare blev det sedan i köket när jag skulle grädda bullarna - hade tröttnat så jag gräddade dem i varmluftsugnen. Puh! 

Nu ni - nu har jag fått muskler. Jag känner dem tydligt och de sitter där jag inte hade en aning om att man skulle kunna ha såna.

Allt beror på oliver.

Vi har hjälpt Elenis föräldrar att plocka oliver "på riktigt", dvs inte sådär amatörmässigt som vi skördat oliverna på vårt lilla träd.

Stora träd var det frågan om och de bara dignade av oliver, små små oljeoliver s.k Koroneikes.

Bär man sig åt som man bör och har rätt verktyg och andra tillbehör är det väldigt snabbt gjort att plocka 300 liter per förmiddag, Det gjorde vi. Jag har fått muskler i överarmarna, skuldrorna och nacken - tur att vi inte ska plocka mer. Sov ganska oroligt inatt - varje gång jag försökte vända mig om i sängen vaknade jag av de jäkla musklerna.

Idag körs de till oljepressen och då är även de vi plockat från vårt träd med i förvandlingen.

I skrivande stund kom fikon-gubben också, jag brukar ju handla av honom men idag tackade jag nej för vi har så himla mycket mandariner som vi fått. Då såg han så besviken ut och sa att han hade plockat dem speciellt för mig och dessutom skulle jag få en honungsmelon och några auberginer som present. Ja vad gör man? Kanske jag skulle bli vegetarian?

Svante har bytt namn och heter numera Svea - mer passande på en honkatt, vilket förståsigpåarna här i kvarteret hävdar att hon är.

Lite förvånande men visst - hon ser ju ut som en tjej i det lilla ansiktet, fast det är kanske inte just där man ska titta.

Svea heter katten från och med nu.