Imorse hörde jag på radion att det skulle vara "klapp o klang" med lunch och  dessutom skulle en av Cyperns mest uppskattade artister (för sådär 30 år sedan vill säga), Michalis Violaris göra ett framträdande. Mitt på dan skulle detta ske i Chirokitia och ingen bordsbeställning behövdes.

Förhandlade fram ett OK från Totis och fick även sällskap av Gösta o Karin. Vi bestämde oss för att ta det hela för vad det är och passade det inte våra galoscher skulle vi åka till en intilliggande by, Lefkara, för lunch.

OK klart! Jag kommer på att jag behöver byta om, beger mig mot sovrummet som ligger 3 trappsteg upp, faller pladask uppåt i trappen. Skladonk!! Jag låg där som en jättepadda i trappen och var glad över att glasögon och tänder hade klarat sig. Höger arm kändes skum - säkert var den bruten. Knäna och ena foten gjorde också så himla ont. Marmorgolv är inte bara hårda, de är kalla också, så jag bestämde mig för att göra ett försök att komma upp.

Tog hjälp av höger arm som inte alls var bruten, bara väldig öm. Rätade upp knäna och knäskålarna var också hela, foten - eller rättare sagt ett par tår - pulserade.

Men jag skulle på utflykt till Chirokitia eller Lefkara! Smorde in stortån med Xylokain, klämde ner foten i en sko, linkade ut till bilen och så stack vi iväg

I Chirokitia såg vi snabbt att vi var de enda gästerna som var yngre än 83 år så vi satte kurs mot Lefkara.

Där åt vi lunch på en taverna mitt på torget:

Vi åt Afelia (fläskkött i vin och koriander). Kolla vilken fin utsikt vi hade.

Det var gott men portionerna var alldeles för stora vilket ändå inte hindrade oss för att ta lite efterrätt ute på gatan där vi stötte på en Lokoumades-bil. Små friterade sirapsindränkta dumplings kanske man kan beskriva dem som.

Min fot gjorde att vår vandring genom byn blev aningen decimerad men vi hann ändå få nog av försäljare av Lefkara-laces.

Men byn är ju söt det går ju inte att förneka.

Tog en omväg via en annan by, Lithrodonta, bara för att se nåt annat än samma väg som vi kommit och när vi kom till Larnaca åkte vi ner till saltsjön för att titta på Flamingosarna som ju kommit nu - de höll sig dock på ett sånt avstånd att det var lönlöst att försöka ta en bra bild. Spelar roll - alla vet ju hur en flamingo ser ut: De står på ett ben och när de går går knäna åt fel håll... eller hur?

Foten då? Jo den gör ont!

 

viktoria

31 januari 2010 21:23

men mamma! AAAAJ!!

http://www.viktoriafrolund.blogspot.com

 

Dina

1 februari 2010 09:07

Men Sarah, det där såg ont ut... :-/

http://dinasblogg.bloggplatsen.se

 

Dina

5 februari 2010 09:53

Hur mycket slog du i fingrarna??? En hel del kan tänkas eftersom det inte finns någon uppdatering...

http://dinasblogg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er, det var längesen nu. Det beror på att jag suttit och kurat så långt från mänskligheten som möjligt, jag började lukta väldigt illa nu på slutet. Så igår hände det: det nya duschrummet blev klart att börja användas. Vi har toa och dusch...

Nu har vi startat projektet; bygga ett ordentligt duschrum.   Vi har rivit innerväggar och innertak och ringt rörmokaren som kom för att se vad vi ville ha gjort. Snabbt blev vi nedstämda när han sa att även golvet måste rivas så att han kan stå...

Det var hektiskt! Allt skulle hinnas med. Hälsa på vänner, uträtta "ärenden" och shoppa lite samt även hinna träffa barn och barnbarn (inte nödvändigtvis skrivna i prioriteringsordning).   Det mesta ställdes på högkant då Alex gräsmatta levererad...

Det är ju drygt 2 veckor sedan vi åkte hit till kalla nord, men på grund av bl a lite bekymmer med internetuppkopplngen har jag ju inte kunnat dela med mig av bilderna på blommorna som vi sa adjö till. De hade vänligheten att slå ut i full blom strax...

Ja, inte vad de lovar i alla fall. Som ni ser kan jag ju åtminstone få en uppkoppling som duger till att skriva detta lilla inlägg. Bilder då?? Nä nä! Vet inte riktigt vad jag ska göra för att det hela ska bli bättre. Ringde Telias support idag. Då f...