Vi hr bestämt oss för att lära oss hur röken fungerar och hur man bär sig åt för att röka diverse olika matvaror. Denhär gången blev det en lax som åkte in i röken.

Vi har kommit underfund med att det är viktigt att hålla en jämn temperatur. Det är just det som dessa två herrar pysslar med på parkbänken - de håller koll på termometern på rökens vägg och reglerar temperaturen med att öppna eller stänga till en liten luftlucka. Åsså dricks det så klart öl under tiden - för viktiga jobb måste man ju vara alert och ha koll på kroppens vätskenivå såna här fina varma höstdagar.

Laxen blev riktigt god - nästa rökning blir nog kött av något slag.

Så ska han heta - mitt tredje barnbarn som föddes i Oslo i fredags kväll. Tilltalsnamn blir Hannes.

Borta väldigt bra men hemma bäst brukar det heta. Jo, så är det nog. Vi hade en väldigt fin vecka med besök i Värmland, Oslo och Stockholm.

Vi har ett underbart fint höstväder här i skogen och både gula kantareller och trattisar finns att hämta bara man tittar lite extra noga.

Från Stockholm tog vi med oss kusin Panikos och han sliter tillsammans med Totis ute på vedbacken nu.

Igår kväll kl 23.13 kom han - Pernillas och Oskars andra barn och Adams lillebror. Välkommen till denhär världen Ture, du får heta så hos mig tills jag får veta vad dina föräldrar bestämmer sig för i namnväg.

Vilken rikedom - att ha tre välskapta barnbarn.

Eftersom vi är i kungliga huvudstaden passar vi på att shoppa sånt vi behöver ha i vårt vinteride, det börjar bli dags att tänka i de termerna nu.

Vi har köpt t ex nyponsoppa, tomatpure och lite annat som är knepigt att hitta i närheten av idet. Några bra köksknivar blev det också.

Sen hade Malte haft den goda smaken att bjuda hem oss på kram-o-gos och hans föräldrar Alexandra och Jonas bjöd på en tacopaj som var riktigt god.

Riktigt bra dag således. Malte kan inte beskrivas så han får rättvisa, han måste kännas på och upplevas men bilden jag bjuder på kanske kan vara till viss ledning på vilken gullunge han är.

Hej, det var ett tag sedan jag hade tillgång till dator och kunde uppdatera min blogg. I Oslo fanns ju Oskar som löste mina datorproblem - tack Oskar!

Nu kan jag dela med mig av ett par bilder från Oslo: Det fanns en gigantisk park som var fullknökad med statyer skapade av en viss herr Vigeland. Det var en absolut sevärdhet. Själva parken var väl i klass med Hyde Park i London, stora härliga lövträd med gräsmattor inunder, en och annan blomsterplantering. I mitten av det hela fanns ett stort avsnitt med dessa statyer. Det var hundratal! Alla motiv var män, kvinnor och barn. Alla var avbildade utan kläder. Stora rosenplanteringar fanns, en fantastisk fontän - jag det fanns massor att se. Missa inte den attraktionen när ni kommer till Oslo. Lägger med en bild som frestare.

Vi var även ner till en ny stadsdel som heter Aker Brygge - tänk er att vi tar Hammarby Sjöstad, klär in den i stål och/eller glas, flyttar den så centralt till som t ex Nybroviken, dekorerar hela skapelsen med ett rikligt antal moderna konstverk. I dessa hypermoderna hus inryms kontor, bostäder, butiker och restauranger. Personligen tyckte jag bäst om konstverken, husen var lite väl moderna för min smak. Lägger med en bild på en staty på styltor.

Dethär var ju bara grädden på moset - moset och det huvudsakliga målet med resan var ju att få träffa lille Adam med föräldrar.        

Skriver detta från Ivans dator, då min laptop som inte gjort annat än bråka med mig sedan den införskaffades för 1 år sedan, har hängt sig! Eventuellt måste den blåsas ur totalt igen (vilket senast gjordes i slutet av juni). Alla bilder som då fanns i datorn sparades ner på en sticka men efter det har jag inte sparat ner mer. Så måste den blåsas ur - förlorar jag alla bilder som lagts in därefter. Riktigt tråkigt!

Så nu mina kära läsare blir det lite glest mellan inläggen och ont om bilder ett tag framåt tills någon (läs Oskar) har fixat till bekymren.

Håll ut tills dess - och ett särskilt litet meddelande till dig Dina - apropå regnbågen och din kommentar: tänk på din omgivning och kolla inte på regnbågsbilden nåt mer.

Kram på er!

När jag var ett så litet barn att jag fortfarande trodde att det som de vuxna sa alltid var sant sprang jag kilometervis över stock och sten och hjortronmyrar för att nå fram till platsen där skattkistan står just där regnbågen går ner.

På nåt vis känns det som om jag börjar närma mig bågens slut men inte nödvändigtvis just skattkistan.

Låter det dramatiskt och/eller som att jag gett upp livet?

Inte alls så, vill bara säga att jag blivit så vuxen - och springer inte alls numera - att jag är helt nöjd bara med att kunna tycka att regnbågen är vacker. Visst är den?