Livet på landet är hårt ibland. I synnerhet den gångna veckan när Panikos varit hos oss. Han tycks vara arbetsnarkoman. Förutom att han huggit flera kubikmeter ved, har han manat på pappa så stora stenar har brutits upp och rullats iväg till lämpligare platser och dessutom har han fått pappa till att gräva upp en stubbe. Den hade en rot stor som en Evinrude utombordare och den var inklämd mellan en hoper stenar. Pappa slet under Panikos glada tillrop i en timme och en kvart - men sen fick han upp den jäkla roten. Han slet och stånkade, svetten stänkte om honom och när väl det jobbet var klart fick Panikos den glada idén att en buske borde flyttas. Dags igen för pappa.

Nu har Panikos åkt tillbaka till huvudstaden så lugnet har åter lagt sig över storskogen.