Vet inte varför jag börjat fundera på detta - har jag för litet att göra kanske!! Eler e de nåt annat fel? 

1.  Varför använder man inte kevlaroveraller när man dyker i hajrika vatten?

2.  Hur klipper man till kevlarmaterialet om man nu skulle få för sig att sy i det?

Ulla o Janne med döttrarna Annelie och Jeanette kom och hälsade på. Vi hämtade giros och gluffade i oss, det var gott och enkelt och vi hade en trevlig dag med mycket snack och skratt. Satkärringen snett ovanpå hade koll på oss mest hela tiden men hon fattade ju inte vad vi pratade om och det var extra bra, kunna säga vad man vill utan att tänka på vad och om hon ska höra.

Vickan ringde också och hade goda nyheter om såväl jobb som vatten.

Kalasdag alltså!

Här går livet sin gilla gång - städningen är klar så det är bara att ha semester nu.

Igår var vi till Kokos o Eleni på fika och nu är vi nyss hemkomna efter fika hos Kenneth och Christel. Imorron kommer Ulla o Janne hit o fikar ....

Vattnade blommorna idag - och där satt den, den lilla lövgrodan jag trodde hade flyttat, det var så länge sedan jag såg den. Nog e den söt!

I mörkret upptäckte jag att en kaktus blommade! Strålande skulle man kunna beskriva den. Den har aldrig tidigare blommat för mig så dethär var jättekul. Tyvärr var den stängd vissnad morgonen därpå. Misstänkte att det skulle kunna vra en "Nattens Prinsessa" så jag surfade runt lite på nätet - bara för att komma fram till att det inte är en sessa utan något annat som jag ännu inte kunnat fastställa.

Letade vidare lite på nätet efter bladkaktusar - hittade då ett inlägg som Kvast-Hilda gjort för några år sedan. E inte hon din kompis Alex?

Här e blomman i alla fall - nån som vet vad den heter?

Tröttnat på att vänta på att grannen med rötterna ska komma hit så vi kan visa henne - hon har säkert inte förstått vad det handlar om för när vi pratat med henne i telefon skriker hon bara och pratar samtidigt som vi.

Därför besökte vi kommunalkontoret och fick där prata med en vänlig tjänsteman som berättade att det låg utanför hans juristiktion för det var ju på privat mark problemet fanns. Han lovade ju dock ringa henne och försöka med lite övertalning och sen skulle han uppdatera oss. Säkert gör du det tänkte vi!

Mycket förvånade blev vi när han ringde igår och sa att han pratat med grannen och hon hade lovat att åtminstone titta och försöka förstå problemet vi har. Hon hade ju inget problem med trädet. Så vi väntar och ser och med lite medvind går hon med på att kapa trädet. Vi kan göra det åt henne - gratis!

nder tiden har vi fått veta att om vi skulle såga ner trädet mot hennes vilja och sen betala böterna - som vi ju såg som ett alternativ tidigare - kan det eventuellt även bli fråga om fängelsestraff. Så det alternativet har vi droppat nu. 

Hade preparerat en lång lista över små och större saker som skulle införskaffas från möbelvaruhuset. Det var snabbt ordnat: "nej den har inte vi", "nej den är för tillfället slut", "nej den kommer in om ett par dagar" och "nej det är beställningsvara".

Det var med andra ord bara att stryka rad efter rad på inköpslistan.

Slutligen kom vi hem med ett par grytlappar och ett par "i stället för"-artiklar.

Jag blir så trött!

Frågade en anställd varför det så ofta är så att grejerna inte finns att köpa och hon svarade bara att det är bättre nu än vad det var för något halvår sedan, dvs inte så många klagomål längre.

Vad beror det på: har det verkligen blivit bättre eller har folk resignerat?

Vet inte om jag ska resignera eller om jag ska skriva ett brev till Ingvar. Tror han är lyckligt omedveten om vilka skamfläckar som finns inom koncernen.

Vi är omringade av mer eller mindre galna grannar.

Först och främst "kärringen" som går på i sina gamla vanliga spår. Vi börjar vänja oss vid henne, jag kör vänliga stilen och småpratar och försöker få henne att åka på semester till sina söner i London.

Men så har vi ju dem på andra sidan om oss. De har ett träd med groteska rötter - rötterna håller på att knäcka muren som skiljer våra lägenheter åt.

För några månader sedan berättade vi om problemet och sa att trädet måste bort - tanten började nästan grina. Nu har det gått en tid och sprickan i muren är ändå större. Pratade med henne härom dagen och hon sa att om vi tar ner trädet kommer hon att gå till domstol. Efterforskning har visat att vi endast har två alternativ:

1)  Stämma henne för skadegörelsen hennes träds rötter orsakar vår egendom

2)  Såga ner det jävla trädet

Återstår bara en sak: ta reda på advokatkostnaden för punkt 1) och böterna för punkt 2). Sen är det ju bara att välja.

Viktoria som väntat med sin skarpa kamera på att en bönsyrsa skulle visa sig fick finna sig i att kamma noll. Gissa vad som satt och väntade på oss när vi kom hem, just det, en vidrig stor läskig bönsyrsa. Jag lyckades i alla fall samla mig så pass att jag tog en bild.

Betydligt sötare var den lilla kattungen som Rachel kom ner och förevisade. Hon har haft den hos sig sedan hon fann den övergiven på en strand för några dagar sedan. Den var då i ett ganska medfaret skick, men som synes har den piggat på sig ordentligt. Den får bo kvar hos henne till torsdag då hon ska lämna in den på ett katthem i förhoppningen att någon snäll människa tar sig an den.

Sandalerna ropar efter sin bärare de senaste veckorna! De står här mitt på golvet och nästan gråter övergivet och påminner omgivningen om att någon fattas dom.

På flygplatsen mötte vi dessa två - Michalis o Anita - som vi inte sett på flera år. De var sig ganska lika trots åren som gått. Vi åkte till närmaste servering och en snabb recap över sådär 10 år. De hälsar gott till er som känner dom.