Hade preparerat en lång lista över små och större saker som skulle införskaffas från möbelvaruhuset. Det var snabbt ordnat: "nej den har inte vi", "nej den är för tillfället slut", "nej den kommer in om ett par dagar" och "nej det är beställningsvara".

Det var med andra ord bara att stryka rad efter rad på inköpslistan.

Slutligen kom vi hem med ett par grytlappar och ett par "i stället för"-artiklar.

Jag blir så trött!

Frågade en anställd varför det så ofta är så att grejerna inte finns att köpa och hon svarade bara att det är bättre nu än vad det var för något halvår sedan, dvs inte så många klagomål längre.

Vad beror det på: har det verkligen blivit bättre eller har folk resignerat?

Vet inte om jag ska resignera eller om jag ska skriva ett brev till Ingvar. Tror han är lyckligt omedveten om vilka skamfläckar som finns inom koncernen.

Vi är omringade av mer eller mindre galna grannar.

Först och främst "kärringen" som går på i sina gamla vanliga spår. Vi börjar vänja oss vid henne, jag kör vänliga stilen och småpratar och försöker få henne att åka på semester till sina söner i London.

Men så har vi ju dem på andra sidan om oss. De har ett träd med groteska rötter - rötterna håller på att knäcka muren som skiljer våra lägenheter åt.

För några månader sedan berättade vi om problemet och sa att trädet måste bort - tanten började nästan grina. Nu har det gått en tid och sprickan i muren är ändå större. Pratade med henne härom dagen och hon sa att om vi tar ner trädet kommer hon att gå till domstol. Efterforskning har visat att vi endast har två alternativ:

1)  Stämma henne för skadegörelsen hennes träds rötter orsakar vår egendom

2)  Såga ner det jävla trädet

Återstår bara en sak: ta reda på advokatkostnaden för punkt 1) och böterna för punkt 2). Sen är det ju bara att välja.