Så blev det dags för oss också att bege oss norrut. Allt var dock väldigt osäkert beträffande flygtillgängligheten på grund av det där isländska askmolnet.

Vi skulle lyfta kl 13.00 men vi fick ett sms från resebyrån att vi skulle bli försenade några timmar bara - skulle lyfta 17.30 istället. Helt ok tyckte vi, några futtiga timmar var ju inget, vi kunde ju i alla fall vara hemma och vänta till skillnad för så många andra som väntat på diverse flygplatser i hela dygn.

Så frampå eftermiddagen kom Ulla som varit vänlig nog att erbjuda skjuts till flygplatsen. Vi packade in oss och alla väskor i bilen och sa med en djup suck ajö till alla kaktusar som stod i knopp och skulle slå ut om bara några dagar...

En del blommade för fullt också:

Den vita härliga ovan, slog faktiskt ut på morgonen den 23 april när vi skulle åka som att den ville säga "hej då".

Granatäppelträdet blommade också med sina ettrigt röda blommor, och aloen bara stod där och såg stolt ut:

Ja det prunkade verkligen i varje liten vrå, här är ett par bilder till, tror den ill-rosa-röda heter Isört den andra lilla lila vet jag inget om:

Åsså en bild särskilt för er som sett vårt kvarter i verkligheten och vet hur Gretes bouganvilla kan och brukar se ut. Grete skulle åka hem bara några dagar efter oss, så hon gjorde som vanligt: snaggade ner den:

Nåväl, halvvägs till flygplatsen ringer Ullas telefon - det var resebyrån som ringde till henne (inte till mig som faktiskt skulle resa) och frågade om jag fått sms från dem. Jovisst sa jag, fick sms i förmiddags att vi inte lyfter förrän 17.30 Bara det undrade hon, inte nåt nytt sms? Nä sa jag som sen fick veta att planet var ytterligare försenat och skulle inte lyfta förrän ca 23.00 för tekniker hade hittat askrester i motorerna. Så vi vände om, kånkade hem baggaget igen, parkerade i soffan och såg reprisen av morron-tv. Började bli hungriga, inget ätbart hemma, beställde Pizza Hut, leveranspizza. Åt, slumrade och snart var det dags för ett nytt försök att resa hem.

Denhär gången gick det bättre och vi kom iväg ungefär som utsatt vid tredje beskedet och var hemma på ett iskallt Arlanda vid 3-tiden  på morronen

Det är ju så tråkigt att sitta på ett flygplan i flera timmar - men denhär gången känndes det på nåt vis bättre. Kan det vara vetskapen att det (förmodligen) inte fanns några askrester i motorerna på dethär planet...

Oskar o Pernilla hade packat cirka hälften av sina pinaler när de bestämde sig för att de behövde en kabinväska till. Så på eftermiddagen åkte de iväg för att inhandla en sån. Själv fixade jag mat åt oss alla - det blev en rejäl kycklinggryta eftersom vår kyl/frys drog sin sista suck kvällen innan.

Så satt vi där och åt och funderade på om det skulle bli nån hemresa för dem under kvällen, de skulle ju få besked under kvällen. Mitt i maten pep det till i telefonen, incheckning kl 20.20 Då blev det fart under fötterna på oss alla förutom på Hannes som tog allt väldigt lugnt.

På flygplatsen hade vi förväntat oss ett kaos - det uteblev helt. Det var bara ett enda plan som skulle checkas in så fyra diskar var öppna. Allt gick vägen och de ca 110 kg de hade med sig slank igenom bara sådär utan kommentar och utan att betala en spänn. OK de checkade in bara sådär 80 kg och pappa och jag väntade i kulisserna med ca 30 kg handbaggage.

Halv fem imorse ringde de och berättade att de landat i Oslo, skönt!

Så nu är det vår tur att virra omkring och få oss klara samtidigt som vi fått ett och annat uppdrag att ordna till i lägenheten O och P hade hyrt - sånt de helt enkelt inte hunnit ordna med, de hade nog kanske tagit det hela lite väl lugnt. Ja, så nu springer vi hit och dit och fram och tillbaka.

Den som längtar efter något gott väntar alltid för länge sägs det. Jag längtar efter färska räkor förutom barn, barnbarn och vänner så klart!

Hoppas det inte behöver dröja längre än till fredag!

Torsdag till fredag var vi barnvakter åt Adam o Hannes. Mor o Far ville ha lite barnfri tid så de var i Larnaca över natten.

Allt löpte på fint med småkillarna både eftermiddag och kväll, men när klockan passerat midnatt löste de av varandra i uppvaknande, gråt, välling etc. Det blev inte mycket sova för oss barnvakter den natten, men vi hade ju förberett oss mentalt för just en sån natt som det blev.

Kanske är det så att jag tycker särskilt mycket om sovande barn, eller så är det på det viset att det är bara när de sover som tillfälle ges att få fram kameran.

En halvtimme efter att vi återbördat barnen till sina föräldrar ramlade Adam med en penna i sin hand, fick in blyertsspetsen som gick av i armen. Så det blev direkt till farbror doktorn som tog fram bedövningsspruta och skalpell och plockade bort spetsen. Adam skrek hela tiden och som belöning för konserten fick han 5 klubbor av doktorn. Puh va skönt att detdär, om det nu var tvunget att ske, hände när vi avslutat vårt pass.  

så i onsdags var vi till en liten favoritsylta med Kokos, Eleni, Kypriana o Nikos. Krogen ligger i en grannby och när vi var där första gången blev vi så positivt överraskade. Kvaliteten håller kan jag meddela. Hur bra som helst -  igen!

Vi åt meze förstås, och en av de många många rätterna var alldeles nykokt halloumi. Ahh va gott!

Det var så länge sedan jag åt det - räknade ut att det var mer än 25 år sedan, dvs på den tiden Birgit o jag stod och kokade halloumi i en 50-liters kastrull hemma i förorten. På den tiden fanns inte plastförpackade halloumiostar att tillgå på närmaste ICA precis! Kastrullen var för övrigt för hög för att få plats under spisfläkten så vi fick dra ut spisen på köksgolvet så långt sladden räckte med inbyggd snubbelrisk.

Tanken med själva restaurangbesöket var att tacka för denhär gången - för det var ju innan askmoln var ett känt begrepp...

Bakom en hink på vår veranda satt denhär lille krabaten och tryckte. Pappa tog honom på en sopskyffel och bar ut honom i parken där han passar mycket bättre.

Va söta dom e åsså har dom ju ordentliga öron, det har inte våra i Sverige:

Förutom Jaja, Themos, Yiota, Alexandra, Efi, Sofi, Nikolina och Michalis hade vi tillfälle att träffa lille Nikolas och Christina.

Nikolas är förödande lik sin pappa:

Christina är sig lik med lätt till skratt och så har hon snabbhumor. Smygröker som i gamla dar. Ingenting har hänt där alltså!

Och Themos stod i grilloset som vanligt och den enda som gjorde honom sällskap var Milli - precis som vanligt:

Gott blev det - precis som vanligt.

Tog en snabb vända till Ellou också och kramade om henne och så var vi till graven och hälsade på de som var där; dvs papous, mammou och halloumakou.

Efter att vi svullat ordentligt med två sorters cheescake och en chokladtårta som Panikos levererat tidigare under dagen, åkte vi hemåt. Vi tog strandvägen för det var fotbollsmatch på stadion som ligger vid motorvägen - det brukar bli rätt mycket bråk där och vi valde rätt väg även denna gång kunde vi höra på nyheterna när vi väl var hemma.

Väljer att publicera bilden rätt och slätt.

Efter ca 8 timmars hårt och skitigt och äckligt arbete var alla rör rensade och vi kunde högtryckstvätta vår uteplats. Skönt!

Vi var till affären och köpte silar att sätta ner i disk- och slaskho så att det grövsta stannar kvar när man diskar eller lagar mat. Kärringen förärades dessa med vidhängande förklaring om hur de skall användas.

Äntligen verkade det som hon förstått att hon ställt till med ett elände för oss. Hon bad flera gånger om ursäkt och blandade in ett "sorry" här och där när vi pratade. Senare på kvällen kom hon till och med ner med en flaska wisky till pappa.

Slutet gott allting gott hoppas vi.