Tror jag fått en släng av den. Blev hastigt smittad härom dagen när jag träffade denna lilla söta varelse. Det är en mini-dobberman-valp som bara är 4 veckor. Den skuffades undan av mamman som hade mer än nog med sin kull på 9 stycken, så en grannfamilj har tagit hand om den nu för den är ju alldeles för liten för att vara utan sin mamma egentligen.

Men visst är det lätt att få valpsjukan när man sen såna här:

No comments!

Rättelse: klostret är ett nunnekloster och inget annat.

Önskar ni alla var här och fick uppleva våren här. Jag har ju straffat er med diverse bilder tidigare och här kommer en till, bara för att ...

Häromdagen kom Kokos förbi under sin arbetstid, han hade rast och tyckte att en fika hos oss skulle passa bra så han kom med den stora bussen - till Adams glädje. Han fick ta plats i förarsätet men tyckte nog det var ett väl stort fordon, han såg lite förskräckt ut.

Helgen tillbringar vi i Limassol för idag söndag har det varit mnimosino för pappous som lämnade oss för 4 år sedan. Man gör en sådan minnessammankomst varje årsdag.

Igår var det då lämpligt med ett besök på graven så vi åkte dit med en blomma på eftermiddagen, pappa, Yiota, lilla Alexandra och jag. Jaja valde att stanna hemma. Blev lite tårtsugna på tillbakavägen så vi leta upp ett fint sockerbageri och valde en kalasgod tårta med choklad, grädde, nutella, maltesers och jisses va gott! Eftersom vi dröjde lite extra hittade jaja så klart nåt ytterligare att oroa sig för (det är hon som allra bäst på) så hon trodde vi blivit inlåsta på kyrkogården bakom de höga murarna. Hon ringde och var jätteorolig och undrade vart vi tagit vägen - och där satt vi i bilen med kalastårta i knät och var på väg hem. Då kunde hon pusta ut men hittade väl nåt annat att oroa sig för rätt snart. Hon klarar sig inte annars helt enkelt.

Tårtan såg ut såhär:

Mnimosinogudstjänsten hölls i ett kloster högt upp på sluttningarna ovanför Limassol, där blommade både mandelträd och fläder.

Munkarna i klostret odlar lite av varje (fri tolkning) och dessutom säljer de ägg så vi hälsade på hos hönsen också. För mycket folk i klosterkyrkan så flera av oss valde att inte försöka tränga oss in där utan njöt av utsikten istället.

Sen bar det av nerför sluttningarna igen och hem för fika och massa goda bakverk, både salta och söta, för så ska det vara.

Här är några släktbilder från fikastunden:

 Themos, Dimitris, Themos, pappa och en Dimitris till.  

Här är Yiota, Yiota, Elli, jaja, Kyriakos och Millie.

När gästerna fikat och åkt hem till sitt satte sig Alex, Efi och Nikolina för lite shopping på E-bay.

Themos har just tänt grillen! 

Han bjöd på souvla på fläskkött och souvla på kyckling. Därutöver satte vi i oss afelia, curry på nötkött, pastagratäng med svamp och ytterligare en kycklingrätt med ris. Frukt efteråt i vanlig ordning.

Sen blev det kaffe och kakor och vid 5-tiden på eftermiddagen styrde vi kosan tillbaka till Paralimni.

Den jäkla sanden har blåst in och lagt sig som ett lock över ön - igen! Man får liksom inte luft och solen tar sig inte igenom ordentligt heller. Det är riktigt jobbigt och gamlingarna (hör jag till dom kanske) rekommenderas att hålla sig inomhus.

Igår kväll sa dom på nyheterna att de hittat ett skelett som skulle kunna vara f.d presidenten Papadopoulos kvarlevor som stals hur hans grav i början av december förra året. Någon anonym hade ringt från en telefonkiosk igår och tipsat att benen låg bakom en grav på en kyrkogård i Nicosia. Man kan väl gissa att tipsaren fått den begärda lösensumman och därför kostade på sig ett samtal.

Igår var det en såndär tråkig dag när absolut ingenting hände. Letade efter nåt att göra och tyckte att vi borde fira att Lasse skottat våra snötyngda tak - en glass skulle sitta fint. Sagt och gjort, ner till Ayia Napa där vi fick Banana Split och Choklad-Sunday. Kameran låg tryggt i handväskan men tro mig - det var riktigt snygga glassar.

Idag hade glassbilen med sin pling-pling vänligheten att åka vår gata fram, tidigare har jag hört den och blivit glassfrestad men då har den hållit sig sådär ett kvarter bort. Men idag kom den till oss. Rosensorbet kära vänner!

Bilden är nystulen från Karins blogg - hon hade kameran till hands, jag hade glass i mina händer!

och inget särskilt har hänt mer än att ordningen återställts såtillvida att Karin kommit tillbaka hit från en tripp till Gävle och idag kom även Kenny efter en Vällingby-utflykt.

Våren är verkligen på gång nu. Det blommar så man får ont i ögonen ibland; mimosa, Lazarusprästkragar, vild gladiolus, vallmo med mera med mera.

Förkylningen jag släpat runt på har också börjat ge sig, nu är bara torrhostan kvar.

Kusin Dimitrakis hörde av sig härom dagen och ville att vi skulle kolla upp lite i närområdet för han var intresserad av en sommarbostad. Igår tog vi en runda och kollade lite. Själv fastnade jag för några hus med blå "kanter". Det såg så söta ut där de låg i en liten grupp med bara blommande gärden och så havet i närheten.

Vi kollade och skrev upp adresser och telefonnummer etc och idag ringde vi honom för att säga att vi kollat och hade lite objekt ifall han ville komma och titta. Då var han redan här! Och hade fastnat för några hus mede blå "kanter" som såg så söta ut där de låg i en liten grupp med bara blommande gärden och så havet i närheten. Vilken slump va! De skulle åka hem och krossa spargrisen. Hoppas de hamnar här "hos oss".

Det har varit rätt mycket av kolla hus de senaste dagarna och idag kollade vi Kyprianas hus för att se hur mycket som hänt sedan vi kollade senast, dvs för ett år sedan. Inte så mycket hade hänt faktiskt. Klinkergolven var lagda och trappen till övervåningen hade klätts med marmorskivor. Annars är det mycket kvar innan inflyttning - fast jag tror inte K är särskilt lessen för det, de har ju full service när de bor med föräldrarna!!

Såhär ser det i alla fall ut just nu:

Det blir säkert bra när det är färdigt.

Har jag förresten sagt att freesiorna blommar också?:

På internet kan vi uttyda att det är nollgradigt i vår lilla sommarstuga i Hälsingland just nu. Låter ju skönt på sätt och vis - men snön på taken blir ju bara tyngre och tyngre ju varmare det blir. Undrar om taken håller - det lär ju visa sig. Medger att jag sover lite dåligt om nätterna nu.

Big5 här - i storleksordning - skulle väl vara: mufflonfår, räv, hare, igelkott. Ja det blir nog inte ens 5 utan jag stannar vid Big4!

Och tänk va stort det blir då att se nummer 3 skutta runt i parken. För det hände faktiskt, haren skuttade omkring och sniffade och luktade och grävde och var inte särskilt rädd alls. Kanske han visste att det var måndag och då är ju jakt inte tillåtet.

Han blev dock ivägjagad ändå - grannens katt Mitsi körde iväg honom. Det gick i en rasande hastighet kan jag tillägga.

Måndag var den stora avresedagen, dvs Karin åkte till Gävle tidigt i gryningen, blev ifrånåkt av anslutningsflyget i Budapest så hon kajkade sig fram via Amsterdam resten av dagen och nådde så småningom fram till Gävle framåt kvällningen.

Oskar åkte också iväg. Hannes stannade hemma hos oss på eftermiddagen medan Pernilla och Adam skjutsade Oskar till flygplatsen. Han blev också ifrånåkt av anslutningsflyget i Prag så han fick övernatta där istället för hemma i Oslo.

Tisdag bjöd på fantastiskt fint väder så Ulla, Birgit o jag tog en promenad i Cape Greco.

Varning: här kommer naturbilder!

Vi började nere vid havet som låg nästan spegelblankt:

Sen bar det av i motlut! Det var halvjobbigt för en sån med dålig kondis som jag, men alla vackra blommor och träd höll mig igång och vid gott mod.

De vita blommorna har jag bara hittat ett latinskt namn på, de lila däremot heter enligt efterforskningar på internet "Tidig Sabellilja" och det latinska namnen är "Gladiolus italicus" så det är väl nån gladiolus då. Fina är dom i alla fall:

Och kolla mosaträden, det ena är så gammalt att det orkar inte stå utan halvligger utefter marken - men blommar gör det!

Till slut var vi så pass högt upp att vi tyckte det kunde få vara nog för dagen så vi vände kosan tillbaka ner mot havet igen. Kolla vilken fantastisk vy vi hade. Havet ligger långt där nere och horisonten är långt långt borta.

I nerförslut gick det lätt och efter en promenad på dryga två timmar i strålande sol var vi nere vid havet igen, som låg spegelblankt och turkost:

Det är så härligt att ströva omkring på orörd mark - tänk att det ännu finns så stora områden som inte exploaterats av hotellanläggningar och/eller golfbanor. Men tyvärr så står det väl inte på ....

Onsdag var lekdag i Ayia Napa. Egentligen var det så att småkillarna skulle ha kepsar till skydd för solen men så hittade vi en lekpark nere vid hamnen och inte nog med det, vi hittade en glassbar också!

Liten parkerings-etisk lektion från Paralimni:

Såhär parkerar man, nästan mitt i gatan! Eller åtminstone gör Birgit det, hon är helt anpassad!

Torsdag låg jag större delen av dagen, hade ont i halsen och kände mig febrig.

Fredag låg jag hela dagen och hade jätteont i halsen och hade feber och tyckte synd om mig själv medan Totis passade Hannes för Pernilla och Adam var på nåt lekställe på eftermiddagen.

Lördag

Tyckte jag hade kurerat mig tillräckligt för en utflykt med Ulla och Birgit till Nicosia. Det var nån sorts Nordisk mässa där som vi hade tänkt oss att gå på. Så det gjorde vi - mest för att lyssna på Annika Dahlqvist som föreläste. Det var riktigt intressant minsann!

Men nu är det söndag och min hals är tjockare än nånsin - men jag ångrar inte att jag åkte iväg igår... hoppas bara att jag inte smittade ner Birgit o Ulla!

Regnet har vräkt ner här - vi är inne på tredje dagen nu - och inatt åskade det för fulla muggar!

Ja det var min vecka det. Hur har ni det?