När det blir höst får den late arbetslust.

Snickarboden är klar.

Veden är kapad och klyven och ligger i prydliga travar i vedboden.

Köket är - äntligen - färdigkaklat.

Soporna är uppeldade - det icke brännbara åker till sopstationen i stan nästa vecka.

Badtrappan är upptagen och ligger på bryggan.

En väska är redan packad och klar så snart kan vi stämpla ut för säsongen här och checka in i vinteridet igen.

Utemöblerna får dock stå kvar ute tills även hoppet om ytterligare en sommardag är det. 

Inget bloggande på sistone för att Malte varit här. Igår åkte han med föräldrar hem till sig så lugnet är återställt och jag kan sitta här och titta på bilder. Tänkte jag skulle dela med mig.

Alex o Malte kom hit i fredags, pappa J lämnade bara av och åkte tillbaka till Stockholm på direkten. Han hade annat att stå i - skulle till en mässa åsså var det en match på tv visst.

Han har gott minne den lille men sökte förgäves efter jordgubbar där han visste helt säkert att de funnits förra gången han var här. OK finns inga bär får man äta bladen, det går bra det också.

Maltes bordsskick har jag ju dryftat i tidigare inlägg. Det har inte förbättrats. På lördagen åt han med större delen av kroppen (som vanligt).

Då han hade sås i hela håret tog papous med honom in i duschen. De skulle duscha tillsammans var det tänkt. Detta förlopp tog dock ett abrubt slut då duschvattnet och lite annat smått o gott bubblade tillbaka upp genom golvbrunnen! Så äckligt!

Papous jobbade på hela kvällen med att försöka lösa problemet, t ex genom att använda högtrycksspruta och blåste rent i rören ifall det nu var något som satt ivägen där.

Söndag morgon åkte Alex, Malte och jag till stan för att köpa en vaskrensare - som visade sig bli Maltes bästa kompis. Han kånkade omkring på den hela tiden. Vill bara tillägga att den aldrig behövde användas till vad den ursprungligen var avsedd för. Det var trekammarbrunnen som blivit full helt enkelt och då behövs annat än en vaskrensare - eller pussmun som den tydligen också kallas.

Sen blev det ett besök på Medelstidsdagen. Årets begivenhet i denhär skogen. 

Här såldes såväl levande som döda höns och tuppar, sylt, näversöljd etc. Vi förköpte oss inte. Det räckte med en röd tax som var helt värdelös, hjulen snurrade inte på den så som det väl var tänkt, lite rökt fisk och romsås och så en flaska honungsmjöd.

Det bjöds på underhållning också, sång och musik på långhalsluta - Malte var mycket facinerad.

Paret på styltor, som jag trodde skulle imponera på honom, var honom helt likgiltigt som synes:

Måndagen infann sig och sugbilen kom och sög ur vår trekammarbrunn och livet kunde återgå till det normala igen. Vi tog en snabb vända till Bollnäs för att köpa en bibel åt Alex.

Sen var det dags för hårklippning. Malte började se ovårdad ut tycktes det. En systemkasse krängdes på honon och en nektarin i bitar serverades så han skulle ha sysselsättning. Så lång tid det tar för Malte att äta en nektarin var alltså tiden jag hade på mig att klippa hans hår. Inte lätt! Håret åkte för övrigt ner i hans frukttallrik så nektarinen fick snabbdöpas till persika.

Men nu så är vi ensamma här igen - lite tomt men vi har mycket att stå i de närmaste veckorna så det ska nog gå bra, och framför allt fortare utan Malte. 

Såg första avsnittet ikväll - helt i min smak. Ser fram emot nästa!

Ni som missade - gör inte om det!

Hej ni som kommenterat mina inlägg på sistone! Nåt verkar vara fel hos Bloggplatsen: jag kan läsa era kommentarer men när jag godkänner dem - och det står att kommentarerna är godkända - ligger de fortfarande kvar i "nya kommentarer" och de publiceras inte.

Jag har dock läst dem och hoppas att Bloggplatsen kan lösa sina problem snarast möjligt.

Här är underbart väder med sol och klarblå himmel. Jag har passat på och tvättat flera omgångar denna morgon och har tänkt mig att få torrt ute på strecket idag. Vi har haft några gråtråkiga och kalla dagar så det ser lite märkligt ut med shorts på tork och fingervantar väntande på verandan!

Till er som eventuellt saknat uppdateringar i min blogg: Jag ber så mycket om ursäkt. Arbetslägret invid Österåsens Vilohem har haft öppet hus igen och jag var så klart dum nog att göra ett besök. Där stod vakten i dörröppningen och släppte inte ut mig - knappt för mat faktiskt - förrän klinkergolvet i köket var klart

och det nya köket inmonterat. Det hela gick på sådär dryga veckan. Inte ett ögonblick gavs till bloggande vill jag påpeka.

Snyggt blev det i vart fall:

Ett normalt arbetspass sträckte sig mellan 07.00 och 23.30 Min enda riktiga vän i lägret var en fluga som höll mig sällskap mest hela tiden. Ja, nu höll jag ju på att glömma alla bananflugorna som glatt virvlade upp ur brödpåsen på morgonen.

Sista passet höll på till 00.30 till och med och 07.45 påföljande morgon blev jag utsläppt och fri! Naturligtvis satte jag kurs söderut mot min egen skog. Efter en bilresa på dryga tre timmar var jag äntligen hemma för att mötas av en glad make som höll på att fixa med några små träbitar som skulle sitta runt fönstren på snickeboa. Själv dök jag ner i sängen ganska omgående för i vår skog var det lyskväll (som varje år sista lördagen i augusti). Den består i att vi boende vid sjön tänder marschaller på bryggorna och så sitter vi i sluttningen mot sjön och grillar t ex korv och dricker det vi har lust med.

Områdets hövding kom på besök.

Idag måndag har jag plockat lite kantareller och KarlJohan i det omgående närområdet - man gör inga större lovar i björnskogarna här.  

Kantarellerna skall avätas imorron då det planerats pasta med gräddig kantarellsås.

KarlJohan får ligga på tork för att senare följa med oss söderut till vinteridet.

Ja det var väl allt som hänt sedan sist, förutom att min blogg fyllt 1 år under tiden i arbetslägret och idag fyller Adam 3 år. Grattis Adam!

Naturhistoriska Riksmuseet har nu kommit med svar:

Larven blir nästa år en fjäril som är grå och intetsägande, fast rätt så stor, kan bli 6-8 cm mellan vingspetsarna. Den heter Allmän Skogsfjäril och vetenskapligt namn är Cossus Cossus.

Larven bor gärna i murkna trädstammar och det är väl där den förpuppar sig för att bli en fjäril kan jag tro. Ett träd som hyser en sådan inneboende får en frän lukt står det i min insektsbok.

Tänk så märkligt, en larv kan påverka ett helt träds doft?!

Natur på gott och ont kan man väl säga.

Gurkorna är ju trevliga och väldigt goda, smakar verkligen gurka och inte bara vatten. Det var första gången jag försökte mig på gurkodling och det gick ju bra bara jag kom på knepet, dvs att de gillar att breda ut sina stänglar. Vi byggde en ram och spände ett nät på den, så nu kryper de omkring och gurkarna växer så det bara knakar.

Hittade nåt annat också - som kryper. Långt ifrån gurkorna guschelov! En gigantisk larv, kröp hur snabbt som helst förresten, men Seved fångade in den så jag fick ta en bild. Larven är ca 10 cm lång och 15 mm bred och som ni ser påminner den väldigt mycket i utseende om kräftstjärtar. Kommer aldrig att äta kräftor efter detta!!

Bilden har jag skickat till Naturhistoriska Rikmuseet för hur äcklig den än må vara är jag väldigt nyfiken på vadför sorts larv det är. Ni får veta när jag får det.