Nå Dina, vad är nu dethär? Här är bilderna - nu väntar jag på svaret från dig och ni andra som kan ha en åsikt eller kanske till och med kunskap.

Hade redan planerat in att baka kanelbullar idag så det var bara att köra igång imorse. Jäklar vad det jäste i den 29-gradiga värmen. Ännu varmare blev det sedan i köket när jag skulle grädda bullarna - hade tröttnat så jag gräddade dem i varmluftsugnen. Puh! 

Nu ni - nu har jag fått muskler. Jag känner dem tydligt och de sitter där jag inte hade en aning om att man skulle kunna ha såna.

Allt beror på oliver.

Vi har hjälpt Elenis föräldrar att plocka oliver "på riktigt", dvs inte sådär amatörmässigt som vi skördat oliverna på vårt lilla träd.

Stora träd var det frågan om och de bara dignade av oliver, små små oljeoliver s.k Koroneikes.

Bär man sig åt som man bör och har rätt verktyg och andra tillbehör är det väldigt snabbt gjort att plocka 300 liter per förmiddag, Det gjorde vi. Jag har fått muskler i överarmarna, skuldrorna och nacken - tur att vi inte ska plocka mer. Sov ganska oroligt inatt - varje gång jag försökte vända mig om i sängen vaknade jag av de jäkla musklerna.

Idag körs de till oljepressen och då är även de vi plockat från vårt träd med i förvandlingen.

I skrivande stund kom fikon-gubben också, jag brukar ju handla av honom men idag tackade jag nej för vi har så himla mycket mandariner som vi fått. Då såg han så besviken ut och sa att han hade plockat dem speciellt för mig och dessutom skulle jag få en honungsmelon och några auberginer som present. Ja vad gör man? Kanske jag skulle bli vegetarian?

Svante har bytt namn och heter numera Svea - mer passande på en honkatt, vilket förståsigpåarna här i kvarteret hävdar att hon är.

Lite förvånande men visst - hon ser ju ut som en tjej i det lilla ansiktet, fast det är kanske inte just där man ska titta.

Svea heter katten från och med nu.

Då almanackan visar november har jag bestämt mig för att det är vinter och latedagarna över så imorse när jag slog upp ögonen vid 7-tiden var jag fullt klar över att här skulle det promeneras minsann.

Övertalade pappa att släpa med mig - inte sådär poppis hos honom för jag knallar ju inte i hans takt precis. Jag skulle få följa med!

Tog bilen till boardwalken vid Pernera/Protaras och med varsin mandarin i fickan satte vi fart, det vill säga jag satte fart, pappa tyckte väl att det var mer fråga om att småknalla lite.

Hela sträckan kanske är 3 km så fram och tillbaka skulle det kanske vara fråga om en dryg halvmil. Lagom start!

Efter bara en stund kände jag en bekant brännande känsla under fötterna. Klantiga jag hade struttat iväg utan strumpor i sandalerna! En stor vattenfylld blåsa under vardera fot! Svor över mig själv men knallade på tills vi kom till slutet av gångrampen, där släpade jag mig upp till McDonalds där jag satt och väntade in pappa som fick gå tillbaka själv - i egen takt - och hämta bilen för att sedan hämta upp mig. Vid det laget hade blåsorna punkterats så det var vått i sandalerna.

Färdigpromenerat för min del på ett tag alltså.

Men lite synd om mig är det väl ändå?

dagens stora händelse i trakten är att Lidl äntligen slog upp portarna. Först hade vi tänkt att vänta några dagar med att åka tid, men eftersom de hade ett, som det verkade, bra hårstylingset för bara 10Euro (jfr 70Euro på Carrefour) bestämde vi oss för att vässa armbågarna ordentligt och vara där en kvart före öppning.

Fler än vi hade kommit på den briljanta idén, parkeringen - stor och fin - var nästan helt full när vi kom. Nästan alla varuvagnar var redan upptagna och "kön ringlade" från den låsta ytterdörren och långt ut på parkeringen.

Det fanns bara en ingång men minst 15 köer som skulle trängas ihop utan vare sig höger- eller vänsterregel vid ingången.

Cyprioter är väldigt lite omtalade för att vara ba kö-människor. Faktiskt klarar dom det inte alls, men åtminstone en cypriotisk medelåders herre hade varit på kö-kurs någonstans i norra Europa så han visste hur det ska gå till. Han stod nästan ända framme vid den ännu stängda ingången - som hade säkerhetsvakter utställda för säkerhets skull. En rödhårig dam smög sig med sin vagn upp vid sidan av den köanda cyprioten och försökte till och med ett par gången att tränga sig förbi honom. Han sa till henne - ganska vänligt - du får ställa dig i kö som alla andra, de som var här först ska också komma in först. Hon bemödade sig inte ens att ge honom en blick. Han försökte på alla språk han kunde att få kontakt men hon var iskall och tom i blicken. Då började de två rycka och slita i varandras vagnar och gav ifrån sig ett ljud "no!". Och kan ni tänka er - åskådarna tog kvinnans parti och skrek åt honom att lägga av det är ju bara fråga om shopping. Han kommer nog aldrig att göra ett försök att köa igen!

Pappa och jag körde en annan metod - han tog vagn och ställde sig längst bak i kön, så klart. Själv gjorde jag mig osynlig (inte svårt för mig som e så tunn) höll ett modgivande tag om handväskan och befann mig plötsligt alldeles intill glaset på entrédörren och slank ju in hur lätt som helst så fort portarna gick upp. Så ska det gå till. Jag fick mitt hårstylingsset och var nöjd med besöket. Det slank ner lite annat också i vagnen så fort pappa kommit in med den, men någon favoritmysli blev det tyvärr inte. Men kaffe har vi släpat med oss från Sverige för sista gången.

Vi var tillbaka hemma redan före 9 på morgonen och hade hela dan på oss att fortsätta med olivplockning etc.

Det mesta är ju så skitdyrt här utan konkurrens! Egentligen är det bara wiskyn som är riktigt billig, och den kanske sjunker ytterligare i pris nu med Lidl för så klart hade de vin och sprit också vilket inte är fallet med Lidl i Sverige.

Paralimni behöver Lidl!

Vårt lilla lilla olivträd ger rik skörd. Åtminstone tycker man det just när de ska plockas, då tycker man till och med att trädet är för stort. Det är ju varmt här och dessutom är trädet sandigt och dammigt eftersom det inte tvättats av något regn på länge länge. Kvistarna rivs och oliverna sprätter iväg just dit där vi inte har något lakan under. Vi borde väl skaffa några fler stora skynken så skulle det vara lättare kan man tycka.

Den stora belöningen får man den dagen oljan pressats ur oliverna vid det lokala oljepresseriet. Då är oljan väl värd nedlagd möda. Äkta grejer. Sen ska dunken stå i fyrtio dagar och därefter, sådär lagom till lucia är det dags att rosta en skiva bröd och ringla oljan över, lite flingsalt från Cape Greco därpå. Festfrukost!

En snabbdusch efter olivplockningen och sen bar det iväg till Kokos o Eleni. Kokos har namnsdag idag - ok han heter Georgios - vilket innebar att det bjöds på lokoumades där. Små friterade söta munkliknande man inte kan föräta sig på.

Inte nog med det - när vi skulle åka därifrån kom Zafirou (Elenis mamma) med en hel kasse nyplockade mandariner och en påse  nyvärpta ägg. Zafirou värper inte själv men hon har värphöns för ändamålet. Malte har träffat dom förresten.

Väl hemma igen ordnade pappa plats och långa sladdar till ett par smålampor vi tidigare köpt på Ikea.

Kaktusen - det lilla skottet - vi fick av en släkting för några år sedan börjar bli stor och den har även fått ett pomeloträd planterat framför sig så för att inte pomelofrukterna skulle bli behäftade med taggar bestämde vi oss för att kaktusen måste flyttas. Från den ena änden till den andra av rabatten.

För att bereda plats fick vi först ägna oss åt att flytta några Nattens Drottning lite åt sidan. Sen var det bara att sätta igång med den taggiga "Vrachosen".

Steg 1:

Ta bort så mycket jord som möjligt runt rötterna på taggmonstret. Inte alltid så lätt om man skall uttyda pappas bildspråk. Taggarna gick lätt igenom läderhandskarna som synes.

Steg 2:

Be grannen om hjälp. Bind rep om taggmonstret och be grannen lyfta upp den tunga klunsen.

Steg 3:

Förflytta kaktusen till önskad plats och se upp så att den inte attackerar med taggarna under tiden.

Steg 4:

Stjälp ner den i den förberedda gropen.

Ja svårare än så är det faktiskt inte.