Igår var det ju utdelning av Nobelpris vilket inte brukar uppmärksammas med mer än ett slarvigt enradigt omnämnande på tv-nyheterna.

Detta år är det dock helt annorlunda - direktsändning från Konserthuset - för en cypriot är pristagare!!

Kul tyckte vi och bänkade oss framför tv'n - då gick åskvädret igång. Det blixtrade och dundrade och riktigt mycket störningar blev det så klart i sändningen. Vår dvd-spelare slogs ut, eller kanske den var utslagen sedan tidigare, men det spelar ju ingen roll vi har ju ändå inget som ligger och väntar som vi vill se.

När det väl åskar här så brukar det göra det ordentligt men dethär tror jag var rekord. Så höll det på mer eller mindre hela kvällen och natten och på morgonen såg det ut såhär i regnmätaren:

Vattenmätaren var nästan full - dvs det hade kommit ca 50 mm. Det behövdes! Nu är träden rena och gröna igen. Mimosaträden i parken var ganska grå tidigare. Det var det första regnet vi fått sedan tidigare i höstas när Malte var ute och plaskade i en 3-mm skur.

Hinken vi ställde under Nicks dåliga stuprännejobb blev också full - till Svante-Sveas glädje.

Jo jag städade ju upp efter mig när jag bakat - missade ändå en smula på bordet. Tryckte ett finger på smulan för att stoppa den i munnen, men den föll av och ner på bordet igen. Där rörde den på sig! Det var en liten vit larv som krullade ihop sig till formen av en smula och sen rätade den plötsligt ut sig och förflyttade sig ca 20 cm i ett "skutt". Den skuttar aldrig mer förresten och jag tar aldrig mer upp smulor för att stoppa i munnen.

Visst har jag julbakat lite - Ikea har ju inte allt.

Bakade kolourakia med citronsmak och mandelskorpor med smak av anis.

Kul att baka men det blir ju så skräpigt o stökigt hemma. Sesam och mandelsmulor över alla bänkar och golv så det blev ju städning sen oxo.

Skulle hänka på Ulla till Ikea för att köpa lite ljus och julmat. Redan på morgonen knasade det sig - bilen startade inte. Fick starta med kablar på vår bil och sen stack vi iväg mot storstan. Tänkte att batteriet laddar väl upp sig på 9 mils körning - men vi tog kablarna med oss för säkerhets skull.

Vi handlade och lunchade - räkmacka och princessbakelse - och sen när vi skulle hem var ju bilen död! Så pinsamt att stå där på parkeringen med en död bil och ett knippe kablar i handen. Men varför inte vända situationen till nåt positivt, så jag bestämde mig för att killen som skulle hjälpa oss skulle vara snygg och ha en schysst bil. Så fick det bli - snygg kille med Jaguar startade Ullas lilla Honda.

Samma dag väl hemma i byn igen inköptes nytt batteri.

Vaknade ganska tidigt av att törsten och toan ville ha sitt. Sen hördes en skräll ute på gården. Pappa gick och kollade. Det var kattskrället (Svea eller Svante eller vad det nu är) som lyckats välta en hink som innehöll vatten och målarfärg. Pappa hade tvättat sin roller där och inte tömt hinken. Plattorna var vita - skrubba och spola så fixade det sig.

Sen pallrade även jag mig upp och tände första ljuset i staken och la mig i soffan och tittade på På Spåret på SVT-Play.

Lite nytta skulle vi också åstadkomma denna dag, så det blev att pressa grapefrukt som vi fått i massor av Safirou. Vi pressade en karaff full och det var då jag bestämde mig för att testa en blandning: gin, grapefruktsjuice och 7up. Vad tror ni om det? Ska prova ikväll.

Men först blir det mat: pappa står och brassar köttfärssås just nu. Som adventsfika blir det Annas Pepparkakor och Nygårda Julmust - tack för det Ikea!

Sen testas drinken.

Temperaturen håller konstant 24-25 grader om dagarna så någon direkt julstämning är det inte fråga om. Kenneth o Christel hade badat igår och sa att det var 24 i vattnet. Svårt att tro, men idag rapporterade även en bekant cypriot samma sak - så vi får väl köpa det då. Jag är en badkruka och tänker inte försöka komma ner i vattnet!

Arnold har haft den goda smaken att fylla år igen - därför bjöd han och hans Ulla oss och Gunnar på lunch på Capen. Det var gott och trevligt - vi var på Kafkaros Tavern. Vi bjöds på trerätters som bestod av

1. Oliver, kålrabbi, pepperoni och vitlöksbröd

2. Kycklingfilé Dianne

3. Jordgubbs- och chokladglass

och som bonus syltade vattenmelonskal. De var riktigt goda; krispiga och söta.

Kaffe och toscakaka och cognac bjöds det på i värdparets hem.

När vi väl kom hem från lunchen vid halvsextiden ringde Kennet o Christel som kom över till oss och vi knäckte ett par vinare och löste världsproblemen. Det var faktiskt inte alls svårt!

Jag är så dålig på att sköta och uppdatera min blogg, jag vet! Har inget bättre att skylla på än att det är ont om tid...

Och vad gör vi då som inte ens har tid att blogga?!

Ja, vi har varit till Ikea igen. Denhär gången i sällskap med Kokos o Eleni som ville ha guidning i att köpa kök. Där stack ju en hel dag direkt.

Vi behöver också förbättra vårt kök så det följde med ett skåp och en bänkskiva hem till oss också.

Med matraster, ölraster, fikapauser etc så tar det minst en hel dag att skruva ihop skåpen. Slutmontering får vänta ett tag tills plattsättaren är klar, sen så är Kokos och Elenis lill-hus fint igen. Det blev ju totalförstört av hyresgästerna de haft de senaste tre åren.

Pappa har dessutom fått olivnoja. Han var iväg och plockade mer oliver, stora stora! Det tar ju också sin tid att såväl plocka som att ta hand om sedan så de blir ätbara. Här har jag faktiskt en bild att bjuda på:

Det var riktiga bamseoliver som nu ska ligga i salt sådär 2-3 veckor till. Sen kan de ätas.

För övrigt har jag inga bilder - har lånat ut kameran och vet inte när jag får den tillbaka. En granne har haft sönder sin och behövde absolut en kamera för att ta bilder på sin pojkväns dotter som tror och hoppas hon ska bli modell.

Hoppas jag får tillbaka kameran idag.

Ja det var väl allt för nu. Får vi vårt skåp och bänkskiva på plats idag så kan vi städa och gräva fram adventsstakarna och göra fint. Hoppas på det!

Vi var på nåt som mest liknade klassträff eller lumparmöte igår kväll.

Det var Christos som hade ordnat och ringt och letat och fixat.

Jag har väl berättat om Christos? Han var lumparkompis med pappa och i vintras började pappa söka gamla bekanta på FB. Efter sådär ett halvt år kom ett svar från en Christos som sa att han inte gjort lumpen med pappa men att det förmodligen var hans kusin med samma namn som pappa sökte. Telefonnummer utväxlades.

För några veckor sedan träffades vi i Larnaca. Christos mötte upp och tog oss till broderns lilla taverna och därefter fikade vi hemma hos C. Han skadades i kriget så han är lite handikappad i höger arm - men han skriver när det inte värker för mycket. Han är pulicerad lite här och där och han läste upp såväl egna dikter som egna prosastycken. Prosan var ju på ett mer lättfattligt språk för mig som utlänning, jag förstod och det var så vackert skrivet att jag inte kunde hålla tårarna borta och inte Christos heller förresten. Han har som mål att skriva två böcker - han samlar material och har börjat sammanställa så smått.

Så igår hade han dragit ihop ett 15-tal lumpar- och klasskompisar. Sådär kul tyckte jag, lyssna på lumparminnen - hur kul e det? Det var dock ett ämne som mer eller mindre undveks, kanske mest på grund av att det är bäst att hålla den tiden förträngd och instängd där den är. Dåliga minnen från kriget, flera hade tillbringat månader i turkiska fångläger, andra hade sårats etc. Men visst, efter att alla börjat känna igen varandra - många hade ju inte setts på 35-36 år - började berättelserna krypa fram i alla fall. Det var intressant, tragiskt och komiskt i samma ögonblick.

Alla har ju förändrats under dessa år - även utsidan! Det var ett gäng mer eller mindre flintskalliga och gråhåriga gubbar och jag tänkte, hur kan dom vara så mycket äldre än pappa när dom lumpade tillsammans?

Någon sa att man har blivit gammal när man har fler minnen än drömmar. Det var nog dagens sanning och en väldigt trevlig kväll var det.

Här e några bilder på gubbarna: