Vi var på nåt som mest liknade klassträff eller lumparmöte igår kväll.

Det var Christos som hade ordnat och ringt och letat och fixat.

Jag har väl berättat om Christos? Han var lumparkompis med pappa och i vintras började pappa söka gamla bekanta på FB. Efter sådär ett halvt år kom ett svar från en Christos som sa att han inte gjort lumpen med pappa men att det förmodligen var hans kusin med samma namn som pappa sökte. Telefonnummer utväxlades.

För några veckor sedan träffades vi i Larnaca. Christos mötte upp och tog oss till broderns lilla taverna och därefter fikade vi hemma hos C. Han skadades i kriget så han är lite handikappad i höger arm - men han skriver när det inte värker för mycket. Han är pulicerad lite här och där och han läste upp såväl egna dikter som egna prosastycken. Prosan var ju på ett mer lättfattligt språk för mig som utlänning, jag förstod och det var så vackert skrivet att jag inte kunde hålla tårarna borta och inte Christos heller förresten. Han har som mål att skriva två böcker - han samlar material och har börjat sammanställa så smått.

Så igår hade han dragit ihop ett 15-tal lumpar- och klasskompisar. Sådär kul tyckte jag, lyssna på lumparminnen - hur kul e det? Det var dock ett ämne som mer eller mindre undveks, kanske mest på grund av att det är bäst att hålla den tiden förträngd och instängd där den är. Dåliga minnen från kriget, flera hade tillbringat månader i turkiska fångläger, andra hade sårats etc. Men visst, efter att alla börjat känna igen varandra - många hade ju inte setts på 35-36 år - började berättelserna krypa fram i alla fall. Det var intressant, tragiskt och komiskt i samma ögonblick.

Alla har ju förändrats under dessa år - även utsidan! Det var ett gäng mer eller mindre flintskalliga och gråhåriga gubbar och jag tänkte, hur kan dom vara så mycket äldre än pappa när dom lumpade tillsammans?

Någon sa att man har blivit gammal när man har fler minnen än drömmar. Det var nog dagens sanning och en väldigt trevlig kväll var det.

Här e några bilder på gubbarna:

 

viktoria

18 november 2010 19:48

Men guuuu va roligt de måste ha varit!! =) helt otroligt va lilla fb kan göra :)

Sarah Elise

18 november 2010 22:59

Ja pappa tyckte ju det var jättekul att leka "gissa vem jag är då?" eftersom alla blivit så mycket äldre. Även jag hade trevligt för jag fick ju lyssna på historier jag inte hört förut. Pappas har jag ju hört några gånger. Det var märkligt förresten, att de som varit i de turkiska fånglägren inte berättade annat än sånt som gick att skratta åt. Tragikomiskt på nåt vis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er, det var längesen nu. Det beror på att jag suttit och kurat så långt från mänskligheten som möjligt, jag började lukta väldigt illa nu på slutet. Så igår hände det: det nya duschrummet blev klart att börja användas. Vi har toa och dusch...

Nu har vi startat projektet; bygga ett ordentligt duschrum.   Vi har rivit innerväggar och innertak och ringt rörmokaren som kom för att se vad vi ville ha gjort. Snabbt blev vi nedstämda när han sa att även golvet måste rivas så att han kan stå...

Det var hektiskt! Allt skulle hinnas med. Hälsa på vänner, uträtta "ärenden" och shoppa lite samt även hinna träffa barn och barnbarn (inte nödvändigtvis skrivna i prioriteringsordning).   Det mesta ställdes på högkant då Alex gräsmatta levererad...

Det är ju drygt 2 veckor sedan vi åkte hit till kalla nord, men på grund av bl a lite bekymmer med internetuppkopplngen har jag ju inte kunnat dela med mig av bilderna på blommorna som vi sa adjö till. De hade vänligheten att slå ut i full blom strax...

Ja, inte vad de lovar i alla fall. Som ni ser kan jag ju åtminstone få en uppkoppling som duger till att skriva detta lilla inlägg. Bilder då?? Nä nä! Vet inte riktigt vad jag ska göra för att det hela ska bli bättre. Ringde Telias support idag. Då f...