Igår retade Nick upp mig ordentligt igen - för tredje gången sedan vi kom hit i höstas! Han har ju sina särskilda behov, dvs behöver rätt kost och rätt medicin för att vara i balans - uppenbarligen hade något sluntit rätt rejält för han gick på mig igen! Inga detaljer här för ni kommer bara att uppfatta det hela som att jag hänger upp mig på bagateller och visst är det så, men bagateller på bagateller blir till slut ett helt berg.

Min harm mot honom gjorde att jag sov dåligt natten som gick och när Totis gett sig av för att hjälpa Arnold med ett läckande tak fick jag tid och lugn att reta upp mig på Nicks gårdagsutbrott igen.

Ilskan gjorde att jag tog på mig bekväma skor, tog kameran med mig och 10 Euro och begav mig först till kiosken där jag köpte ett paket cigg och sen började jag min vandring i ilskan.

Knallade ner långa backen förbi Orfis och hux-flux var jag redan nere vid rondellen mot Ayia Triada. OK tänkte jag, och styrde kosan mot Cape Greco, där Arnold o Ulla bor. Jag knatade på, passerade en massa vårblommor som neapellök och mimosa men tog inte ett enda kort trots att jag hade kameran med mig. Ilskan började ge vika för ett akut behov av en toalett. Så klart fanns ingen sådan att skåda, alla barer etc är ju stängda för säsongen. Alla åkrar var tätt befolkade av Sri Lankeser som skördade squash och tomater så där fanns ingen möjlighet att huka ner sig för en kisspaus utan att bli sedd. Det var bara att traska på!

Hittade till slut en skylt som pekade mot en vandringsled mot en kyrka, Ayias Mamas. Ok där finns väl inte en själ tänkte jag och vek av mot kyrkan, hittade en fin mimosabuske som fick bli mitt badrum för ett ögonblick. Hukade mig ner oförskämt nonchalant mot tanken att där kanske det finns orm. Då får den väl duscha då tänkte jag. Härligt och inte en orm i sikte. Lättad lämnade jag mimosasnåret och gick ut mot grusvägen och häpp! där kom en bil farande - förmodligen den enda bilen som trafikerade den sträckan just idag. Men jag var ju klar och väldigt lättat.

Knallade vidare tills fötter och rygg sa ifrån helt, då var jag i Fig Tree Bay! Vilken sträcka va! Där hittade jag även en supermarket som var öppen. Gick in där och sa att jag tappat min mobil (hade ju inte ens tagit den med mig för jag skulle ju bara till kiosken initialt) så jag fick låna deras telefon och ringde efter Totis som hör och häpna var på väg hemåt och var bara ca 300 meter ifrån mig. Härligt - jag fick skjuts hem med mina ömma fötter och min onda rygg. Nån däruppe gillar mig tydligen - mot alla odds.

Pernilla och Oskar hade dessutom vänligheten att bjuda på spagetti o köttfärssås så jag behövde inte ens laga middag.

Bra dag - trots allt!