Torsdag till fredag var vi barnvakter åt Adam o Hannes. Mor o Far ville ha lite barnfri tid så de var i Larnaca över natten.

Allt löpte på fint med småkillarna både eftermiddag och kväll, men när klockan passerat midnatt löste de av varandra i uppvaknande, gråt, välling etc. Det blev inte mycket sova för oss barnvakter den natten, men vi hade ju förberett oss mentalt för just en sån natt som det blev.

Kanske är det så att jag tycker särskilt mycket om sovande barn, eller så är det på det viset att det är bara när de sover som tillfälle ges att få fram kameran.

En halvtimme efter att vi återbördat barnen till sina föräldrar ramlade Adam med en penna i sin hand, fick in blyertsspetsen som gick av i armen. Så det blev direkt till farbror doktorn som tog fram bedövningsspruta och skalpell och plockade bort spetsen. Adam skrek hela tiden och som belöning för konserten fick han 5 klubbor av doktorn. Puh va skönt att detdär, om det nu var tvunget att ske, hände när vi avslutat vårt pass.  

så i onsdags var vi till en liten favoritsylta med Kokos, Eleni, Kypriana o Nikos. Krogen ligger i en grannby och när vi var där första gången blev vi så positivt överraskade. Kvaliteten håller kan jag meddela. Hur bra som helst -  igen!

Vi åt meze förstås, och en av de många många rätterna var alldeles nykokt halloumi. Ahh va gott!

Det var så länge sedan jag åt det - räknade ut att det var mer än 25 år sedan, dvs på den tiden Birgit o jag stod och kokade halloumi i en 50-liters kastrull hemma i förorten. På den tiden fanns inte plastförpackade halloumiostar att tillgå på närmaste ICA precis! Kastrullen var för övrigt för hög för att få plats under spisfläkten så vi fick dra ut spisen på köksgolvet så långt sladden räckte med inbyggd snubbelrisk.

Tanken med själva restaurangbesöket var att tacka för denhär gången - för det var ju innan askmoln var ett känt begrepp...