Idag skulle det bli kultur för hela slanten.

Vi vaknade tidigt och befann oss vid mosaikerna i Paphos redan när de öppnade, kl 08.00

Mosaiken ovan från Dionysos-villan i Paphos föreställer en hjälte för dagens människor. Där är  halvguden Ikaros som av guden Dionysos fick lära sig konsten att göra vin, bara han inte berättade för människorna hur man gjorde. Ikaros skvallrade och för det är vi honom evigt tacksam, eller hur?!

Den vackra fyren får utgöra centerpiece på denhär bilden över den lilla teatern i Paphos.

    Vi åkte vidare till Geroskipou - en liten by som tidigare levde i stort sett på godistillverkning och bananodling - smakade lite godis, Geroskipou Delights - och i en godisfabriksbutik sat denhär tanten och gjorde mosaiker för kyrkan på andra sidan torget och som skulle utsmyckas ytterligare. Den var ganska fiffigt:  hon hade en förebild underst och över den var det en gasväv uppspänd och på den limmade hon fast mosaikbitarna enligt förebilden under.

Den klassiska bilden tagen på det klassiska stället; Afroditeklippan. Här föddes hon och ingen annanstans!!!    

Väl framme i Curium betittade och beundrade vi mosaikerna. Den ovan föreställer skapandets och byggnadskonstens gudina Ktisis. Hon håller ett romerskt fotmått i sin hand, dvs hon har foten i handen.

Teatern nedan var skådeplats och arena för gladiatorspel - aldrig vilda djur här inte! Ljumma sommarkvällar nuförtiden ges ibland klassiska dramer och en del konserter. 

Utsikten från Curium är verkligen hänförande. Staden ligger högt belägen över en flera mil lång strand.

Just det faktum att Curium ligger så högt som det gör utgör ibland att dåtid och nutid krockar lite med varandra trots att 2000 år skiljer. Drakflygarna smyger upp i kameralinsen ibland.  

Hemma med halmen igen vid 17-tiden kom Pernilla och bjöd på KFC samt tårta eftersom Goje hade den goda smaken att fylla 31 just idag. Grattis Goje!

Vaknade några gånger under natten av att svalor höll på att bygga bo i ett rör som gick rakt igenom vårt badrum. Innan de börjat sina byggen för dagen väcktes jag av glada ungdomar när de gick hem från sina natthak. Sömnen var således inte så god den natten.

Efter frukost packade vi iväg oss och satte kurs upp mot bergen igen. Vi skulle till klostret Kykko och förre ärkebiskopen och presidenten Makarios gravplats.

En sista titt på Kakopetria i morgonljus först, sen skiljde bergen oss åt.

Väl framme i Kykko tävlade vi med några japanska turister om att ta oss snabbast igenom sevärdheten och sedan sträva vidare. Tror japanerna vann med hårfin marginal.   

Klosterentrén

Något hundratal meter ovanför Kykko ligger Makarios III:s grav. Det är en väldigt pampig gravplats för att inte säga anläggning. Statyn är säkert sina modiga 7 meter hög.

Vidare nu, neråt västerut till Stavros tis Psokas där vi tittade på några mufflon som skyddas i ett hägn där. Det är det störsa viltet som finns på ön och den är såväl fridlyst som utrotningshotad.

Vi blev bjudna på köttgryta hos en skogvaktare uppe i Troodos för flera år sedan, han, skogvaktare som han var, bjöd på tjuvskjuten mufflon. Men jag medger, det var gott.

Så kom vi då ner till kusten igen lagom för en lunchmacka på en strandservering i Lakki strax väster om Polis. Och inte visste jag att det växer papaya på Cypern, men åtminstone ett träd finns.

Då man måste ha bil med fyrhjulsdrift fick vi bara se Akamas i yttersta kanten och vi fick inte se stränderna där jättesköldpaddorna lägger sina ägg årligen från och med april månad. Vi för göra om försöket och då hyra oss en bra jeep t ex.

Vi gav upp, åkte till Paphos och checkade in på hotellet. Visst fick jag väl till en bra kvällsbild från balkongen ut över hotellets baksida.

En liten stänkare, promenad i jakt på restaurang, åt god mat, en stänkare till och god natt!

Målsättningen var att visa Gösta och Karin så mycket som möjligt av Cypern på tre dagar. Vi började med uppställning med packningen klar vid bilen 08.00 och satte kurs mot en by, Potamia, strax söder om Nicosia. Karin hade läst om den i sin turisthandbok.

Där skulle finnas ett gammalt sommarhus från Lusignansk tid vilken, dvs 1192-1489. Vi hittade inget, inte ens vägen ut ur byn så vi körde så klart vilse på småvägarna ute bland kullar och åkrar. Inga berg direkt att tala om. Så plötsligt när vi kom runt en krök så stod det där, sommarhuset. Vissierligen fanns bara några av väggarna kvar, men det var så vackert ändå.

Vi slank sedan förbi Nicosia västerut via de södra förorterna och passerade Peristerona och Astromeritis innan vi svängde söderut för att ta oss upp till Troodosmassivets och Cyperns högsta punkt som är ca 1950 möh.

På väg dit stannade vi för fruktpaus vid en pick-nick-plats under pinjeträden. Efter att vi studerat kartan lite mer ingående kom vi fram till att det fanns en liten väg som såg intressant ut, intressant på så vis att vi tänkte oss vara ganska ensamma om att välja den vägen, den såg lite mindre ut.

Vi hade bara kört någon kilometer när jag såg ett väldigt speciellt hus som jag visste jag sett på bild många många gånger. Så det blev ett stopp där för att begripa varför jag kände igen byggnaden. Det visade sig att det var en kyrka från 1103, Ay. Asinou, som hade alldeles fantastiska vägg- och takmålningar. Det var fotoförbud inne i kyrkan (så klart) och vi respekterade det förbudet (så klart). Men tro mig: det var mycket sevärt. Åk dit om tillfälle ges. 

Sen var det dags för dendär mindre vägen vi trodde oss bli ganska ensamma om. Det blev vi! Den var så smal att vi inte hade kunnat möta ens en cykel där utan att pedalerna repat bilen. Den var gropig och knölig och stenig så redan efter några hundra meter gav vi upp och fick backa hela vägen tillbaka. Så typiskt oss att hamna på såna småvägar.

Så småningom tog vi oss - via huvudled - upp till Troodos Torg som i vanlig ordning bjöd på tingel-tangel-handel. Efter bara en kort stund där vände vi neråt igen för att ta oss till Kakopetria där vi bokat för övernattning.

Det är verkligen en pittoresk by med mestadels inhemsk turism. Vi strosade omkring i gamla delen av byn och hittade en liten pärla där vi satte oss på en balkong ovanför en ganska stor och strid bäck. En farbror serverade öl och mackor där. Han sålde även virkade dukar och flätade traditionella cypriotiska korgar, inget tingel-tangel alls. Vi kunde alla fyra konstatera att vi varit på Cypern lite för länge eftersom vi blev så glada över att lyssna till ljudet av en porlande bäck. 

Tillbaka på hotellet bjöd Gösta på en stänkare och sen tog vi en liten siesta innan vi kollade upp restaurangverksamheten. Vi hittade en liten lagom sylta ganska nära hotellet och åt färsk forell och var nöjda och glada innan vi vandrade hemåt igen för att vila inför morgondagen. Ja, Gösta bjöd förstås på en stänkare först.