I flera dagar nu, med kulmen igår, har det varit en ridå av sand från Sahara mellan mig och solen. Det blir så konstigt tryckande luft. Man blir deprimerad, man får huvudvärk och rethosta. 

Åkte hem från Limassol på måndag eftermiddag och stannade till vid en liten liten by och gömde en cache på ett riktigt bra ställe tyckte vi i alla fall.

Hittade ett judasträd i full blom:

  Det sägs att trädet fått sitt namn för att Judas Iskariot hängde sig i ett sånt träd och därför skäms den sortens träd så mycket att de rodnar.

Lämpligt kanske att just dethär fanns på gården till en moské...

Nu ska ni få lite kaktusbilder - dehär blommar just nu på min veranda:

Åsså pomeloträdet som är absolut fullknökat med blom, knopp och även kart:

  Det ska bli spännande att se hur många frukter det blir till slut.

Söndagslunchen intogs i vanlig ordning hos jaja och där fanns även syskon, syskonbarn och ett par kusiner. Någon påpekade att vi var 13 vid bordet - inte bra!

Efter lunchen - Themos grillorgie så klart - blev det kaffe och sötsaker såsom cheescake, profiterol, baklava som exempel.

Sen kunde inte Efi hålla sig längre, vi har ju berättat om att vi geocachar ibland och hon ville absolut veta vad det innebar i praktiken. Så Garmin och jag, Totis, Efi och Yiota stack iväg mot Pissouri och letade, körde in på en annan väg, ur bilen ut i naturen och letade och så in i bilen igen. Väl på tredje försöket trodde vi på allvar att vi var på rätt ställe. Allvar kan man kanske säga att det såg ut som också - för er som varit på Öland alltså!

Det fanns en flock getter som gick där och betade, till Yiotas glädje. Han trampade i getlortarna och berättade att hon kände sig som barn på nytt. När hon var liten brukade hon trampa i dom för det var så mjukt - nu fick hon återuppleva känslan. Själv hade jag inte det behovet utan försökte i alla fall undvika dem.

Så efter en stund visade Garmin att vi var bara någon meter ifrån cachen - o visst, där var den! Kul för oss alla men särskilt för Efi som ger 10 poäng av 10 för geocaching och längtar redan till hösten för då Sarah, då ska vi ut och ta många tyckte hon. Inte mig emot!

  Sen åkte vi nästan raka vägen hem igen och satte i oss resten av sötsakerna.

I förrgår fyllde slampans lille son två veckor. Det firade hon genom att helt strunta i honom och istället ränna ute på gatan och nere i parken och slampa sig med ett helt gäng mer eller mindre vackra katt-pojkar.

Hon gjorde precis som förra gången när hon ju blev på smällen alldeles för tidigt för hennes ringa ålder. Inte året ännu! Det vill säga, hon var så till sig att hon inte kunde gå ordentligt utan ålade sig och åmade sig och lät sig villigt förföras av än den ena än den andra. Vi försökte schasa bort killarna men det var ju meningslöst, bara efter några minuter var de tillbaka och på plats igen! Helt galet!

Tog upp hennes unge som då började gnälla, då kom hon direkt tillbaka och slickade honom lite lätt och så stack hon igen. Hon hade inte lust att mata ungen och mat för sin egen del struntade hon helt i.

Såhär såg ungen ut när han var knappt en vecka förresten:

Behöver jag tillägga att vi har väldigt små vinglas här? Jasså! Jo vi har väldigt små vinglas här.

Vi kunde inte stanna hemma och vara hankattschasare heller för vi hade bestämt att åka till Limassol och säga adjö till familjen där.

Så vi lämnade mor och son själva och så åkte vi iväg.

På kvällen ringde grannen Grete och berättade att det är fullt pådrag här på gatan. Engelsmännen hade också upptäckt att Svante var ute och slampade sig och de tänkte agera Moder Natur. De jagade iväg alla hankatter de såg och fångade även in Svante. De sa att "avbrutna" katter är väldigt ilskna av sig så de vågade inte ta upp Svante i famnen utan tryckte istället ner stackarn mot marken medan någon gick för att fixa en kattbur. Det var ungefär där som Grete kom in i bilden och tyckte det hela såg förskräckligt ut med Svante tryckt mot marken så hon kom och tog upp honom, trots engelsmännens varningar och förmaningar, och fick honom lugn. Någon annan klättrade över vår låsta grind och hämtade ungen. Sen satt Grete med en kattbur med två katter i på sin veranda. Det var då hon ringde mig och undrade när vi skulle komma hem. Svaret var "måndag kväll".

Mycket fram och tillbaka hände, har inte riktigt förstått exakt vad, men nu finns både Svante och ungen i Rachels lägenhet. Hon ropade nyss förresten och kunde berätta att "han suger". Jo vi vet tänkte jag, hade han inte gjort det hade han inte klarat av att leva i två veckor...

I eftermiddag ska jag hälsa på där och då tar jag med mig den kattmat jag hade här hemma, avmaskningsmedel etc, samt även kvittot på att en sterilisering är betald. Då ordnar Rachel med resten. Kattungen finns det en aspirant på och Svante, ja han blir nog kvar hos Rachel skulle jag tro.

Inget jag kan påverka - vi valde inte Svante, han valde oss och nu åker vi ju härifrån. Det blir nog bra till slut ändå.