Efter gårdagens dramatik har lugnet nu återvänt till vår veranda. Svante har slutat skaka och den kattunge hon valde ut av de fyra mår fint och blir väl omskött. De andra tre överlevde inte. Kanske hon förstod det och därför tog hand om den som hade bäst förutsättningar att överleva.

Barnafadern har varit och inspekterat minst tre gånger. Jean har sagt till oss att hanarna brukar döda alla kattungar de kommer över, för de vill inte han nån konkurrens framledes. Jag vet inte om det stämmer, har aldrig hört det tidigare, men i vart fall jagar vi iväg honom när han närmar sig, för säkerhets skull.

Igår kväll när jag just lagt mig hörde jag den lilla kattungen pipa så förfärligt så jag var tvungen ut och kolla. Där låg han alldeles ensam i korgen, Svante - visade det sig - hade gjort ett snabbt besök på toa i parken. Vaktade den lille tills hon var tillbaka och sen har det varit tyst hela natten.

Idag på morgonen låg de i korgen och Svante har funnit sig tillrätta i sin mammaroll tror jag. Hon är lugn och varm och skön och har tvättat sig ordentligt. Gårdagen var nog chockartad - hon är ju bara en unge själv och födde fyra.