Idag lagom till 11-fikat var det dags för Svante att få barn. Vi hade insett att hennes korg var lite i minsta laget att få plats att föda i, så vi hade bäddad iordning en tvättkorg istället. Där nosade hon runt och sen hoppade hon ner och försökte ta sig in i pappas storstövlar. Han lyckades rädda dom och då gjorde hon ett nytt försök med gympaskorna. När han skulle ta undan dem gjorde hon ett ordentligt utfall och fräste och morrade så pappa blev tvungen att backa.

Svante insåg till slut även hon att skorna var mindre än baljan så hon valde att föda barn på kalla cementgolvet.

Först kom en - en svart-grå:

  Sen kom en röd:

  Hon slickade dem och de pep ordentligt högt och ljudligt. Så smaskade hon i sig en moderkaka. Sparade den andra till senare.

Sen kom en unge till, också en röd:

  Sen kom en till - även den röd.

Sen brydde hon sig inte alls om ungarna. Hon smaskade i sig ett par moderkakor till sen började hon sköta om sig själv. Hon tvätta sig och tvättade sig och de små ungarna pep och pep.

Nu har det gått tre timmar sedan den första föddes och hon låter ungarna fortfarande ligga kvar på det kalla cementgolvet.

Jag har berättat för henne att hon ska flytta dem till en mjuk och varm plats, baljan eller korgen men hon bara stirrar på mig.

Så började hon darra ordentligt - hon skakade faktiskt. Då tyckte jag synd om henne och ställde korgen intill i förhoppningen att hon skulle lyfta i dem och ta hand om dem,. Inte då! Hon hoppade ner själv och vilade mjukt och skönt.

De små ungarna ligger där och ser livlösa ut.

  Efter en stund smällde hon i sig den sista moderkakan också och så la hon sig igen.

Vi får väl se hur det går - det är alldeles för många vildkatter här för att vi ska känna att vi måste hjälpa till, här får naturen ha sin gång tycker vi.

Men - alldeles nyss tog hon en av dem i alla fall och la ner i korgen så den tar hon hand om och värmer nu. 

Hon darrar fortfarande och har väl inte repat sig ännu, förstföderska, så ung och få fyra ungar!! Stackars!

I fredags skulle vi på ännu en matorgie med Christos i Larnaca. Ville inte förstöra dagen helt och hållet så vi åkte hemifrån redan på eftermiddagen  och hade en rutt inprickad för att försöka hitta några cacher där. Det är ju så kul - och så får man ju se platser man inte skulle hitta till annars.

Inne i stan fick vi se

en stor lekpark för barn - helt i rosa!

en brittisk kyrkogård

en park invid en jättestor kyrka

en park till med ett flertal påfåglar, både blå, gröna, bruna och vita

Rosa parken och påfågelsparken var rätt välbesökt så det var svårt att leta efter cacherna utan att dra uppmärksamheten till sig, när vi väl hittat dem så var problemet att lägga tillbaks dem utan att nån skulle se. De andra två var lite ensligare.

Sen hade vi bestämt oss för några cacher utanför stan också, t ex Reginas Tower. Inte svårt att hitta för det stack ju upp, som vakttorn brukar göra. Hittade cachen ganska direkt och när jag skrev in mig i loggen såg jag att här hade minsann Pernilla också varit den 18 feb. Kul!

Uppe utefter frisen kutade det en stor skäggagam, försökte få en bild särskilt till dig Viktoria:

Sen hann vi inte med fler cacher utan det blev dags att fräscha upp sig lite med en lätt raggartvätt och sedan ombyte av kläder i mimosaskogen. Så bar det av mot restaurangen och äta äta äta.

Å hur mår Slampan Svante då? Jo hon mår fint och är ju höggravid. Hon kommer säkert att få sina ungar nån gång under nästa vecka. Rachel var här och kände på magen igår och hon kunde känna tre kattungar! Yippee!

Hon äter och sover och lämnar inte vår veranda annat än för toalettbesök. Hon finns med på bilden.

Igår skulle jag placera ut en alldeles egen cache - min första! Har tänkt ut en bra plats så dit begav vi oss. Så skulle vi ju hitta själva gömstället, det var ju värre. Vi ville ju inte gömma den så att man ska få lov att riskera att trampa omkring bland ormar bara för att hitta den. Sen ska den ju inte heller hittas av misstag om nån får för sig att göra en vårstädning i omgivningarna. Vi knallade omkring i närmare en timme utan att se en själ där och just när pappa hittat perfekta platsen och jag skulle kicka igång gps'en för att få koordinaterna hörde vi röster. Jorå, där kom en familj med två barn och två hundar. Vi trodde inte de skulle bli långvariga där så vi bestämde oss för att gå omkring lite och vänta ut dem. De tyckte väl samma sak för de satte sig på en bänk och hade inte alls bråttom. Vi fick ge upp helt enkelt. Solen började gå ner. Men idag ska vi kanske ha bättre framgång.

Kan ett mimosaträd bli mer prunkande än detta förresten?:

  Dina, den bilden är till dig.

Ja tiden rusar fram, hur ska vi hinna allt vi måste hinna göra innan vi åker härifrån? Uuuh! Jag måste till frissan och fotvården. Vi måste se till att ordna packningen. Vi måste hälsa på en massa folk och säga ajö till dem, vi måste bjuda hit några också. Dessutom kommer ju påsken ivägen och här är den ju inte bara några enstaka dagar, här är den mer än en vecka, med knepiga butikstider etc som försvårar och krånglar till.

Bäst att sätta fart!