Fast vi sagt tidigare att vi aldrig ska åka dit igen gick det inte riktigt att stå emot. Stå emot att visa Gösta o Karin hur det ser ut där och hur vackert det skulle kunna vara...

Först åkte vi till föräldrahemmet som för 36 år sedan  lämnades när familjen hals över huvud fick lämna med ockupationsmakten i hälarna. Huset är så klart konfiskerat av Turkiet och bebos nu av andra än rättmätiga ägare. Tyvärr har de som bor där nu inte haft minsta intresse av att hålla efter huset, så det är det som är i absolut sämst skick utefter den gatan i alla fall. 1974 var rabatterna prunkande och platsen för bilen skuggades av frodiga vinrankor. Av detta syns inte minsta spår. Tragiskt på alla sätt och vis, det kan ju inte vara trevligt ens för de som "anvisats" huset att bo på det viset.

Fönsterluckorna hänger på tre kvart och har inte målats sedan 1974 och putsen lossnar och armeringsjärnen tittar fram genom betongen. Ingen bryr sig - inte ens de som bor där.

Sen åkte vi ner till den lilla delen av stranden som är tillgänglig för besökare. Denhär bilden föreställer Salaminia hotell som klövs av en bomb vid invasionen.

Hiss-schaktet är i öppen dager. Denna byggnad liksom de flesta hotell ligger inom avspärrat område.

Denhär statyn som jag inte förstår riktigt vad den vill symbolisera finns i en rondell i staden. Högst upp är Kemal Atatürk det kan jag se. Men vad föreställer statyn egentligen? Nån som vet?

Vi åkte ut på landsbygden, där har tiden nästan stått stilla i 36 år. Fint att se att fårahjordarna ännu drivs omkring på fälten. Dessa får fanns i en liten by som heter Peristeronopigi, på väg mot Lefkoniko.

Lefkoniko är den by hela min mans familj och släkt kommer ifrån. Den bebos nu av turkcyprioter som Turkiet kommenderade att flytta från södra delen av ön efter invasionen. De är i alla fall cyprioter, det känns på nåt sätt bättre. De är inte där av fri vilja, lika lite som våra släktingar nu finns utspridda över södra delen av ön. Mormor t ex, flydde på motorcykel endast iförd nattlinne. Turkcyprioterna som kommenderades iväg av Turkiet fick åtminstone ta med sig sina ägodelar i flyttlass. Men ingen bitterhet riktas mot turkcyprioterna det vill jag understryka. De är också offer i denhär historien.

Före 1974 levde muslimer och grek-ortodoxer sida vid sida med sina religiösa helgedomar många gånger byggda intill varandra. Det fanns en absolut tolerans från båda håll beträffande religionstillhörighet. Turkiet har uppenbarligen inte den toleransen eller respekten. Kyrkan i Lefkoniko ser ut såhär nu:

Kyrkogården har vandaliserats men vi stannade inte där för att ta kort. Det var nog deprimerande ändå.

Vi åkte upp till yttersta spetsen av Cypern, längst ut på "skaftet", där finns - fanns kanske man ska säga - ett kloster. Såhär ser det ut idag:

Det är helt fallfärdigt och man går inte gärna in utan att titta upp i taket för att kolla om nån lös bit är på väg att falla ner.

Vill få med en fin bild också, nåt som gör en glad, stranden där sköldpaddorna ännu kommer för att lägga sina ägg. Den är ännu orörd och jag ber till allt och alla att den ska få förbli så.

Ett åsnehägn åkte vi förbi också. Vi såg faktiskt några åsnor på långt håll. Det är ättlingar till de åsnor som blev utan "matte och husse" när de flydde undan Turkarna. Det var trevligt att det ordnats en fristad för åsnorna i alla fall.

Det var en dag på ockuperade Cypern.

 

Alex

29 mars 2010 17:25

Men det här var väl ändå sista gången ni åkte dit. Eller...?

http://tantalexandra.se

 

sarahelise

29 mars 2010 21:28

Sista gången? Nja, man ska aldrig säga aldrig men just nu känns det som att det var sista gången. Skulle väl vara om J skulle ha ett sånt önskemål då ...

 

Dina

29 mars 2010 23:59

1. Statyn föreställer Attaturk och det han har på sitt samvete...?
2. ang inhängnaden av åsnor. Man värnar alltid om de sina...

http://dinasblogg.bloggplatsen.se

 

viktoria

30 mars 2010 10:28

nja, sista gången blir de nog inte, ja har alltid velat åka till "spetsen" men de har aldrig blivit av.. hoppas på de nån gång i alla fall....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er, det var längesen nu. Det beror på att jag suttit och kurat så långt från mänskligheten som möjligt, jag började lukta väldigt illa nu på slutet. Så igår hände det: det nya duschrummet blev klart att börja användas. Vi har toa och dusch...

Nu har vi startat projektet; bygga ett ordentligt duschrum.   Vi har rivit innerväggar och innertak och ringt rörmokaren som kom för att se vad vi ville ha gjort. Snabbt blev vi nedstämda när han sa att även golvet måste rivas så att han kan stå...

Det var hektiskt! Allt skulle hinnas med. Hälsa på vänner, uträtta "ärenden" och shoppa lite samt även hinna träffa barn och barnbarn (inte nödvändigtvis skrivna i prioriteringsordning).   Det mesta ställdes på högkant då Alex gräsmatta levererad...

Det är ju drygt 2 veckor sedan vi åkte hit till kalla nord, men på grund av bl a lite bekymmer med internetuppkopplngen har jag ju inte kunnat dela med mig av bilderna på blommorna som vi sa adjö till. De hade vänligheten att slå ut i full blom strax...

Ja, inte vad de lovar i alla fall. Som ni ser kan jag ju åtminstone få en uppkoppling som duger till att skriva detta lilla inlägg. Bilder då?? Nä nä! Vet inte riktigt vad jag ska göra för att det hela ska bli bättre. Ringde Telias support idag. Då f...