Sista lördagen i augusti är det "Lyskväll" vid Hälsinglands kust och en del insjöar. Så också vid vår lilla sjö. I skymningen går alla som bor i anslutning till sjön ner till strandkanten och tänder marshaller som står på bryggor och stenblock så lågorna speglar sig i vattnet. Så gjorde även vi denna lyskväll. Sen träffas vi alla grannar och tänder en brasa nere i tallbacken mot sjön, vi grillar och dricker och småpratar och värmer oss rund elden. Det blir kallt om ryggen men jag börjar ju bli proffs nu så jag hade filt med mig.

Varför traditionen finns här i trakten vet jag inte riktigt säkert - har hört två varianter till förklaring:

1. Vid fiskelägena utefter havsremsan firade yrkesfiskarna med familjer att sommarfisket var över för säsongen.

2.  Affärsmännen i trakten "uppfann traditionen" i förhoppningen om mer business.

Vad som nu är sant eller falskt spelar mindre roll för oss vid vår lilla sjö - vi tycker bara att det är småputtrigt att träffas allihop åtminstone en gång per sommarsäsong.

Med en bättre kamera och/eller bättre fotograf skulle allt se mycket finare ut, men tro mig, det är vackert att skåda i verkligheten.

Tidigare i somras kom Dina och Micke och hälsade på hos oss. Vi satte oss med tidningen Hälsinge-Sommar och började pricka in sevärdheterna på kartan som fanns på mittuppslaget. Två av sevärdheterna skulle på Dinas initiativ - och till vissas föga övertygande förtjusning - besökas.

Hon guidade oss till klapperstensfältet i Sagberg men på grund av ett vägbygge (som för övrigt inte är klart ännu) och en något envis eller möjligen tinitusdrabbad chaufför fick vi även en extra åktur fram och tillbaka genom Holmsveden.

Vi var överens om att samhället faktiskt helt och hållet ser ut som avkrokarna man kan se på amerikansk film: bortglömda och stängda bensinmackar mitt i ingenstans där dörrar och fönster, (i den mån de alls finns kvar), står och slår i vinden, rostiga och tomma coca-cola-kylar och man förväntar sig när som helst att någon med endera gevär eller banjo ska kika fram bakom knuten.

Just det samhället, Holmsveden, firar årligen en Western-dag. Det är ju en händelse som ser ut som en tanke! Men varför?

Vi tog oss en tur dit i alla fall - vi ville ju se vad det hela innebar.

Facit: inget upphetsande. Försäljning av tunnbröd, hjortronsylt, Ockelbo-ost, gamla persedlar från Hemvärnet, drömfångare, virkade grytlappar mm. Dock inget som jag kunde direkt anknyta till Western, även om en del var utklädda till indianer och några vuxna pojkar gick omkring in cowboy-hatt och knallpulverpistoler.

Nåja, vi köpte en påse tunnbröd och åkte hem en erfarenhet rikare.