Eller ska man kalla vår tidigare så fina park för Jurtjyrkogården? Förutom de tre katter som har sina gravar i parken (en katt var förresten kristen för den har ett kors på graven) har parken begåvats med ytterligare en grav. En jättegrav för en ganska så stor hund som togs av daga förra veckan på grund av hög ålder och allvarligt njurfel.

För första gången i historien håller jag med kärringjäveln snett ovanför. Det är helt olämpligt att gräva ner ett så stort djur här i parken - och dessutom göra en grav åt den på sådär sex kvadratmeter. Kärringen sa igår till mig (ja, vi pratar numer med varandra) att det står väl inte på förrän engelsmännen kommer att begrava varandra där också. Ja, det är så klart engelsmännens husdjur som begravts på detta vis.

Själv tycker jag det vore lämpligare att kremera jycken och sen gräva ner burken med aska nånstans i parken och kanske plantera ett träd just där. Men inga monument - vart ska det sluta.

Kärringen var i alla fall och sa till hundens husse och matte igår att hon skulle anmäla dem till kommunen. Husse och matte började skrika åt henne att sluta och sen gick de snabbt ifrån henne - ja det är ju inte svårt, hon lunkar på med sin käpp.

Kärringen är inte hemma nu - och ärligt talat hoppas jag hon gått till kommunkontoret och berättat läget för dethär är inte trevligt. Vad tycker ni? Vill man t ex låta sitt barn gunga över en grav?? Kolla bilden, gungan hänger där den alltid hängt ..