Jag blev brutalt väckt ur siestan i eftermiddags. Satkärringen (85 år) som bor snett ovanför oss hade börjat skrika och gapa åt Nick som inte gjorde annat än vattnade sitt grönsaksland. Hon kallade honom vattentjuv t ex och han skrek så klart tillbaka för han stal inget vatten, alla intresserade kunde klart och tydligt se att slangen var kopplad till hans vattenkran på utsidan av husväggen.

Hon var bara bråksjuk. Vi hade hört henne tidigare på dagen när hon stod vakt (som hon brukar) och kollade ut ifrån sin balkong, hon nynnar för sig själv när hon "laddar". Det är ungefär som att höra "musiken" i Hajen, hör man den vet man ju att skräcken är nära, samma med henne, nynnar hon kommer snart urladdningen.

Nick och hon gapade och skrek åt varandra och hon kan så många fina uttryck på engelska, hon har ju bott i England i över 40 år. När alla de orden hade använts och hon inte kunde komma på fler skrek hon "fuck off" till Nick. Det är så udda att en 85-årig tant i blommig klänning använder såna uttryck.

Dave hade lite tidigare (innan jag väckts) fått sig en släng av sleven också. Hon kacklade på grekiska till honom och det enda ordet han kunde uttyda var "malaka". Ni som undrar vad det betyder - fortsätt undra för man får inte använda såna ord här på bloggplatsen.

Så nu är allt tillbaka till ordningen igen - jag var lika förvånad som misstänksam att hon hållit sig lugn så länge. Medicinerna har väl tagit slut kan jag tro...

Först en bild för dig Dina, du har ju sagt att du uppskattar mina blombilder. Den första av många knoppar slog ut imorse:

Försökte få i mig en tallrik fil trots att jag var proppmätt, men åt fil bara för att magen skulle hållas glad. Så prasslade det till ordentligt i grannens jättefikus och ner damp kameleonten. Han hade tappat taget och dråsade rakt ner i plattsättningen. Ville ju ta tillfället att få några bra bilder denhär gången när vi upptäckte att han är ju handikappad. Hans högra hand saknas. Han klarade inte av att klättra uppför muren så pappa fick hjälpa till lite med grilltången. Stackars! Han antog så klart omgivningens färger omgående och gjorde sig så smal och osynlig som möjligt. Pappa satte upp honom i trädet igen.

Sen åkte vi på utflykt.

Kollade in nya promenadstråket vid Pernera, åkte till kyrkan i berget, sen till pick-nick-platsen och fikade. Vid kyrkan lyckades jag ta en bild på en skäggagam, den är till dig Viktoria:

Den tog vi oss till Cape Greco och beundrade utsikten och massor av skäggisar som sprang omkring där också. Det fina Tranmonumentet fick göra bakgrund för fotouppställning. Ayia Napa skymtar långt borta i soldiset.

Igår var vi bjudna av våra grannar på middag, vi begav oss till den lokala Tappos Tavern. Vi åt och drack i dryga två timmar. Det var alldeles för mycket mat, vi åt meze, och den var alldeles för god för att inte smaka och äta av allt. Idag söndag eftermiddag är vi alla fyra fortfarande proppmätta. Det var helstekt halloumi, fylld pumpa, kyckling, hemlig korv och sallader och röror och varmt nybakt bröd med mera. Sen var det fruktfat med vattenmelon, honungsmelon, fikon, äpple och säkert har jag glömt nåt. Som slutkläm kom boureki med anari, mums. Stora var dom oxo.

Vi rekommenderar Tappos Tavern!