Varför är det så himla trist att städa när det ju blir så mycket finare och trivsammare efteråt? Ja inte vet jag, men trist tycker jag det är. Hela gårdagen ägnade jag åt att tvätta och småplocka lite, och dagen gick i städningens tecken. Hillevippens tråkigt, men nu är det klart och det är så fint här hemma. Verandan får jag ta imorron.

Kära vänner och övriga läsare det är tyvärr det enda som hänt igår och idag.

OK tänkte inte undanhålla er dethär: för 9 år sedan slutade jag röka, höll upp i hela 8 år och så föll jag, en dag när vi firade köpet av ny bil .... så sedan dess har jag mer eller mindre varit rökare men idag fimpade jag, det skedde under överinseende av Pernilla kl 11.20 strax efter 11-fikat allstå. Så nu ska jag hålla mig 8 år till - minst!

För att vara ute i god tid och få såväl parkeringsplats som bra utsikt över firandet gav vi oss iväg redan kl 9 på morronen. I sällskap hade vi Gösta o Karin.

Väntan på att VIParna skulle anlända och kicka igång firandet blev lång, på en smal pir utan staket men med desto fler människor. Karin och jag stod med kamerorna beredda i över en timme utan att kunna flytta på fötterna så mycket som en decimeter och hela tiden med risk att bli puttad ner i vattnet ... Mitt glada avtryckarfinger tog en bild på Black Pearl under väntetiden och J Depp visade sig inte en enda gång.

Så äntligen kom de, dvs Cyperns president och riksdagens talman både uppriggade i finkostymer. Där var också ärkebiskopen och några mindre biskopar dagen till ära klädda i hjälmar av guld. Efter militärmusik och sedan också kyrkligt mässande hände det: ärkebiskopen välsignade havet och kastade sedan ett krucifix ner i vattnet.

Det bara fräste till i vattnet - så som det gör om man kastar en biff i ett pirayastim i Amazonfloden. Traktens unga pojkar som stått uppradade framför potentaterna kastade sig i plurret och alla ville vara den som tog upp krucifixet. I tre-enighetens namn gjordes proceduren tre gånger så fler än en fick chans att "vinna".

Därefter släppte presidenten och talmannen ut ett antal vita duvor som blev helt konfysa, först bara av att plötsligt vara fria sen för att ett frenetiskt tutande från båtarna i hamnen satte igång. De stackars duvorna visste inte riktigt vart de skulle ta vägen så de flög i cirklar flera varv innan de fattade vinken och tog på allvar rätt på den nyvunna friheten.

Sen skulle det hållas tal - men då gick vi och satte oss på en servering för att få ett glas kall dryck. Det var varmt och skönt hela dagen ska ni veta.

Sen återvände vi ner till piren där det var folkdansuppvisning.

Medan vi stod där och försökte bestämma oss för vilken väst eller klänning som var vackrast knackades jag på axeln. Det var Totis som hittat en gammal arbetskamrat med hustru. De hade kommit från Sverige igår.

Gösta blev lite otålig men Karin gav honom en slant så han kunde gå och köpa sig en ballong så då blev han glad igen.

Hungern satte i så vi knallade alla iväg mot Paulas, där vi intog en god och trevlig lunch.

Vi var inte hemma igen förrän kl tre - precis lagom för den dagliga lilla pratstunden med Birgit.

En trevlig dag!

För två veckor sedan skrev jag inlägget att "dom är här nu" - å jisses va två veckor kan gå fort! Nu har de redan åkt tillbaka till kylan!

Vi saknar er! Malte vilket charmtroll du är - häng kvar vid det!

Det dröjer flera månader innan Malte kommer att få myggbett igen - trist egentligen!

J åkte också hem, men han vill ju inte vara med på bild som ni väl vet...

Grannen Nick grävde fram denhär fyrhjulingen  -  traktor eller cykel ?? - ur ett förråd i förhoppningen att den skulle förgylla Adams tillvaro lite.

Totis var snabbt framme med tvätthink och svamp och gjorde den ren och fin, men tyvärr hjälpte det inte för att fånga Adams intresse. Uppenbarligen kan ett fordon vara för stort för en kille. Han stod mest och drog i Totis byxben och såg blyg ut och vägrade konstant att göra sig besväret med att ens provsitta.

Så nu är den tillbaka i förrådet igen för att tas ut och tvättas av vid ett annat tillfälle.

Bakade matbröd ikväll. Just när jag satt in bröden i ugnen knackade Gösta på och kallade till direktionsmöte. Vi pallrade oss iväg och ouzo hällldes upp. Efter ett tag blev det dags att springa hem och kolla bröden i ugnen. Jodå de var klara att tas ut.

På väg tillbaka till Gösta o Karin mötte jag denhär besten ute på trottoaren.

Vad kan det vara för något? Förutom att den har åtta ben (som spindlar har) så har den två klor fram och kraftiga käkar som synes. Först trodde jag det var en skorpionunge när jag såg framklorna men det är ju helt klart att det är nåt annat. Nån som vet vad det är? Själva kroppen är väl sådär 2 cm och med ben och framklor är den 1 cm till ungefär.

Ja! Jag hade bara druckit 1 glas ouzo, så det så. Men sen tog jag mig minsann ett till.

Idag hade vi bestämt att åka på en kort utflykt, de planeras till korta vändor då vi har Malte med oss. Han har sina särskilda önskemål om vilo- och mattider men är väldigt liberal ändå.

Vi åkte först till Famagustas Kulturcentrum - det var stängt idag för det är ännu helg här - men trappen upp till takterrassen är ju alltid öppen. Från taket har man en magnifik utsikt över det av Turkiet ockuperade Famagusta.

Sen åkte vi någon mil utefter ockupationslinjen där turkiska vaktposteringar var utplacerade på ena sidan om vägen och på den andra finns FN och /eller cypriotiska posteringar. Där finns hela byar som hals över huvud övergivits och efter turkisk plundring står de nu där helt "hålögda" utan fönster och dörrar. Allt har fraktats över till Turkiet - under överinseende av FN. Inga fabler här - FN filmade det hela utan att ingripa.

På tillbakavägen stannade vi till vid en gammal gammal kyrka - vet inte exakt från vilket århundrade den är men den för i alla fall mina tankar till Rickard Lejonhjärta.

Den observante kan även se J på bild här.

Sen åkte vi direkt hem och tog en kopp kaffe med kanelbullar.

Hoppas ni haft ett fint nyårsfirande precis som vi hade. Lugnt och fridfullt - med tre barnbarn blir det inte så mycket röj! Vi börjar ju bli gamla nu men trots det lyckades vi med konststycket att hålla oss vakna till skiftet av år, vi åt nyårskaka och skålade i champagne men sen dröjde det inte många minuter tills vi alla hade landat i sängarna.

Ett nyårslöfte: jag ska bli bättre på att blogga, dvs blogga oftare.

J som är här på ön för första gången behövde lite guidning i närområdet. Vi packade därför kaffe/te-korg och stack iväg mot Protaras/Fig Tree Bay. Där var tomt och öde, allt var stängt utom någon enstaka engelsk pub med storbilds-tv som säkert visade nån fotbollsmatch.

Har man sett de öde gatorna kan man ju lika väl ta en titt på de öde stränderna så det gjorde vi. Så trist det ser ut på vintern! Sanden är inte lika ljus och fin som på sommaren för den är alltid fuktig även långt upp på stranden på grund av daggen om nätterna.

I vart fall var inte vattentemperaturen helt avskräckande för vi kunde höra J säga nåt som "hade jag fått med mig badbyxorna från Sverige hade jag badat". Ha! Skulle vilja se det!

Sen var det fikadags. Vi åkte ner till pick-nick-platsen i Cape Greco. Den ligger i ett naturskyddsområde och det finns vandringsleder i den ganska lågväxta "skogen". Vackert är det där i alla fall tycker jag. Om en månad är marken täckt där av anemoner i olika färger och det påminner i vart fall litegrann om våra blåsipps- och vitsippsbackar.

Ännu är det lite tidigt för anemonerna men vi hittade en annan liten blomma att fotografera. Alex brukar ju klanka på mig för att jag har för mycket naturbilder och blommor i min blogg men kan ni tänka er - hon kröp ner på alla fyra bara för att jag skulle få en riktigt bra bild.

Här är en bild på växten:

Här är en bild på Alex som naturfotograf:

Färden gick vidare till Sea Caves men en grottformation som kallas Poseidons Öga. Pappa och J tog sig ner till ögat och just då såg vi ett par som i badkläder stod tätt omslingrade om varandra på klippan ovanför. 

Strax förstod vi att det var morsnings-och-goodbye-kyssen för killen kastade sig utför stupet och ner i plurret! Jag skrek för jag trodde han ramlat och skulle slå ihjäl sig mot stenarna i vattnet, men det var tack och lov inte så. Han klättrade upp och gjorde en favorit i repris till och med.

Innan vi vände hemåt tog vi en tur genom Ayia Napa så J kunde få se lite fler ganska öde stränder och fler ganska öde gator. Okey, det är lite mer som är öppet i Ayia Napa jämfört med Protaras, för de har ju de övervintrande pensionärerna att serva och leva på.