Det var trailen för dag två. Ligger en bit ovanför Limassol.

Fin trail (med hela 9 cacher) men inte så storslagen som gårdagens.

Alla vattendammar vi såg från diverse höjder var fyllda till brädden då det ju som kanske är bekant har regnat ofantligt mycket här denna vinter. Smältvattnet från snön på Troodos fyllde ju också på och gjorde även små bäckar här och där, vatten har ju en förmåga att leta sig fram överallt, det vet alla som haft en vattenläcka i huset...

Till vänster i bild skymtar faktiskt lite rinnande vatten - exotiskt här!

Efter den trailen vände vi näsan hemåt men tog lite omvägar för det fanns fler cacher att ta bara man lämnade motorvägen. En låg i Asgata, en riktigt gullig by med smala krokiga gator och kyrkan mitt i byn som det ska va. I Asgata hade funnits en gruva (man har brutit guld bl a) grundad under romartiden och som lades ner så sent som 1978 pga dålig lönsamhet. Ett av gruvtågen står uppställt i byn:

Som synes har P fullt upp med sin GPS medan jag knäppte bilden och sen gick jag loss på alla muttrar på tåget. En mutter satt lös och inuti den satt en liten magnetisk behållare med logpapper. A walk in the park för en så van cachare som jag..

Kanske borde tillägga att mitt mål för cahing med Pernilla denna vecka var att jag skulle ta min 100e cache. Hennes mål var att ta sin 600e!

En liten plastgroda kan också funka som cachecontainer tydligen.

Följande dagar blev det caching i närområdet och pappa var med och hjälpte:

 Vid Cape Greco kom Black Pearl farande - såg inte någon Depp denhär gången heller.

Pernilla har hittat sin 600e cache!

Målet uppnått, jag hittade även min 100e så efter nån dag med vila och nån med shopping åkte Pernilla hem.

För oss återstår bara tvätta, packa, städa etc, sen drar vi också norröver. Tranorna ligger lite före oss.

Pernilla alltså, som hade så mycket trubbel att ta sig hit ner. Passet hade gått ut, plånboken hade stulits och som grädde på moset skar hon av en bit av tummen sista kvällen hemma i Oslo.

Men så kom hon och satte fart på åtminstone mig. Det blev Geocaching för hela slanten kan man gott säga.

Vi började lite lätt med att P fick ta de cacher i området som jag redan klarat av. Sen hyrde vi bil och hade två heldagar med bara caching. Jag fick köra och P läste GPS och dirigerade (hennes körkort låg i plånboken som stals). Vi började med ett besök i en gravkammare i Pyla, dvs P gick ner och kollade, jag höll mig mer på marknivå och skötte mig och kameran.

Där låg den, under takplåten. Med ormkäppen i högsta hugg sträckte jag mig ordentligt och nådde den så vi kunde logga vårt besök.

Sen satte vi kurs mot målet; en trail som hette "Top of the World" och den gjorde verkligen skäl för namnet. Utefter denna trail fanns inte mindre än 7 cacher om jag minns rätt.

Vi började lite lätt i en dal med både kloster och radarstation men sen gick det uppför riktigt brant. När vi väl kommit upp gick vi på själva bergskammen med milsvid utsikt åt alla väderstreck.

Vi hade koupes, mackor och kaffe med oss så vi tog det hela väldigt lugnt som synes, det var mest Pernilla som klättrade och tjoade så fort en cache var synlig, jag var fotograf.

Det växte enorma mängder lavendel utefter hela sträckan (7 km) och så hittade vi några andra små "saker", det såg vid första anblicken ut som hjortron och växte rakt upp ur sanden. Ska försöka finna ut vad de heter och vad det är för något.

Bikupor fanns det också gott om så vi gissade att det var munkarna i klostret i dalen som burkade lavendelhonung. Väl nere vid klostret bestämde vi oss för att köpa varsin burk, ifall de hade för avsalu, även om priset skulle vara rena ockret, men vi slapp! Vid entredörren fanns en skylt som sa att herrar i shorts och damer i långbyxor får inte komma in i klostret.  

Sen bar det av till Lefkara där vi åt middag efter att vi tagit ett par cacher där också förstås.

Härlig dag och vi var hemma igen vid 9-tiden.

Vi var till Limassol för att ta farväl för denhär gången, tråkigt och trevligt på samma gång.

Nikolina och Micahlis tog oss med på en tur till deras husbygge. Det blir ett ganska normalstort hus med en liten saltvattenspool. Huset ligger sådär en mil norr om stan så där är lugnt och fridfullt - än så länge i alla fall.

Såhär ser det ut idag och de räknar med att flytta in i juli - jag är tveksam:

Det tycks vara på modet med små tvärliggande fönster just nu, man ser det ganska ofta på nybyggen.

Tomten intill ägs av M's föräldrar och kommer inte att bebyggas under överskådlig framtid vilket innebär att Micahlis och Nikolina kan anlägga en fruktträdgård där. Avsikten är att plantera olivträd, aprikoser, kanske nåt fikonträd, äpplen, päron och körsbär. Nice!

Dan därpå var vi till Efi och Michalis och kollade deras hur. Tyvärr har jag inte några bilder, för det var så gulligt att jag glömde fota! De bor i M's mammas flyktinghus, så det har några år på nacken, men E&M renoverar en bit i taget. Även det huset ligger en bit ifrån stan, sådär en 3 mil västerut och man hörde tuppar gala och får bräka. Rena landet och helmysigt!