Christos hämtade upp oss på förmiddagen och vi begav oss ut på sparrisjakt. Det var första gången för både pappa och mig. Visst kände jag till hur en sparrisbuske ser ut men det var väl i stort sett allt. Vi knallade omkring i buskagen och letade. Christos har sparrisögon precis som jag har trattisögon. Han plockade nästan hela tiden medan jag hittade totalt sex sparrisar och pappa hittade inte en enda. Det var skönt att vara ute i naturen som börjar spira nu. Så klart hade jag glömt kameran hemma - annars hade jag kunnat bjuda på tre bilder på olika orkideer som stod där så försynt och blommade. Nästa gång ska jag inte glömma kameran, det lovar jag mig själv och dig Dina,

Så åkte vi hem och Christos tillagade sparrisen medan jag fixade fiskgrytan. Tvårätters till lunch således. Vildsparris är så himla mycket godare än odlad.