Det kändes lite kyligt när vi tog promenaden till Sickla Köpkvarter och jag önskde jag hade haft ett par vantar med mig.

Vi har just lämnat Cyperns försommar, den gröna våren har redan passerat, och det nygröna fina börjar tappa färgen och bli beige/grått och utbränt. Det var riktigt härligt att hitta några förskrämda vitsippor som kikade upp igenom en matta av löv från i höstas.

Malte o Alex vräkte ut sig i sanden vid gungorna.

På söndagkvällen fick vi celebert besök: Micke o Dina kikade in på en liten matbit.

Måndag och tisdag ägnades åt uträttande av ärenden, såsom shopping och tandläkarbesök. Dina gjorde mig sällskap i Forum, hon är den vältränade och perfekta guiden, trimmad under många år av sin mor som inte kan tänka sig något roligare än att timme ut och timme in strosa omkring i affärerna där.

En snabbvisit hos Sonja o Jürgen hann vi också med.

Tisdag kväll fick vi träffa delar av J:s familj: Jeanette o Kaj o Maria. Trevligt!

Så blev det dags för oss också att bege oss norrut. Allt var dock väldigt osäkert beträffande flygtillgängligheten på grund av det där isländska askmolnet.

Vi skulle lyfta kl 13.00 men vi fick ett sms från resebyrån att vi skulle bli försenade några timmar bara - skulle lyfta 17.30 istället. Helt ok tyckte vi, några futtiga timmar var ju inget, vi kunde ju i alla fall vara hemma och vänta till skillnad för så många andra som väntat på diverse flygplatser i hela dygn.

Så frampå eftermiddagen kom Ulla som varit vänlig nog att erbjuda skjuts till flygplatsen. Vi packade in oss och alla väskor i bilen och sa med en djup suck ajö till alla kaktusar som stod i knopp och skulle slå ut om bara några dagar...

En del blommade för fullt också:

Den vita härliga ovan, slog faktiskt ut på morgonen den 23 april när vi skulle åka som att den ville säga "hej då".

Granatäppelträdet blommade också med sina ettrigt röda blommor, och aloen bara stod där och såg stolt ut:

Ja det prunkade verkligen i varje liten vrå, här är ett par bilder till, tror den ill-rosa-röda heter Isört den andra lilla lila vet jag inget om:

Åsså en bild särskilt för er som sett vårt kvarter i verkligheten och vet hur Gretes bouganvilla kan och brukar se ut. Grete skulle åka hem bara några dagar efter oss, så hon gjorde som vanligt: snaggade ner den:

Nåväl, halvvägs till flygplatsen ringer Ullas telefon - det var resebyrån som ringde till henne (inte till mig som faktiskt skulle resa) och frågade om jag fått sms från dem. Jovisst sa jag, fick sms i förmiddags att vi inte lyfter förrän 17.30 Bara det undrade hon, inte nåt nytt sms? Nä sa jag som sen fick veta att planet var ytterligare försenat och skulle inte lyfta förrän ca 23.00 för tekniker hade hittat askrester i motorerna. Så vi vände om, kånkade hem baggaget igen, parkerade i soffan och såg reprisen av morron-tv. Började bli hungriga, inget ätbart hemma, beställde Pizza Hut, leveranspizza. Åt, slumrade och snart var det dags för ett nytt försök att resa hem.

Denhär gången gick det bättre och vi kom iväg ungefär som utsatt vid tredje beskedet och var hemma på ett iskallt Arlanda vid 3-tiden  på morronen

Det är ju så tråkigt att sitta på ett flygplan i flera timmar - men denhär gången känndes det på nåt vis bättre. Kan det vara vetskapen att det (förmodligen) inte fanns några askrester i motorerna på dethär planet...