Vi har haft en jättefin vecka med Ivan och Lizzie som besökte ön för andra gången (första gången var för sådär 15 år sedan).

De är väldigt duktiga på att gå så första dagen visade vi (per bil) de bästa promenadstråken i trakten. Det blev lite annat också t ex Cyklopens Öga där vi studerade fossiler.

När vi lämnat klippkanten och var nästan vid bilen möttes vi av två engelska soldater som såg väldigt målmedvetna ut. "De ska säkert hoppa" tyckte jag. Och det gjorde dom. Hu!

Sen var det slut på bilpromenerandet. Nästa dag blev det fotvandring nere vid Brandkårsviken. Där hade någon lämpligt nog lagt ut en cache och den tog vi så klart.

En annan dag blev det fotvandring på boardwalken vid Figgan - innan vi vände där boardwalken tog slut tyckte Ivan att det var dags för en öl i solen. Bra idé!

Sen var det dags för en dag i bilen; det blev en tur till bergen - inte till de höga som ännu är snöklädda - utan det fick räcka med Lefkara. Vi åkte på småvägarna dit och försökte vara så bra reseledare som möjligt. I Lefkara blev det lunch.

Kaffe på maten tog vi via medhavd kaffekorg lite längre upp i bergen. Vi tog en väg vi aldrig åkt på förr och från den hade man en fantastisk vy över såväl Nicosia som Famagusta och Larnaca - allt i ett blickfång. Diset gjorde dock att vi avstod från fotografering men dit ska jag igen!

Naturligtvis har vi även tagit en titt i bergskyrkan med den blå porten, den är ju lite speciell.

Fotvandring igen! Denhär gången till Nissi Beach. Där slog vi läger på stranden. Alla utom jag hade bestämt sig för att bada, jag tycker det är helt ok att vara fotograf när badtemperaturen inte tar sig över 20-strecket ens! Pappa slängde sig i, för han är ju en äkta Viking, Ivan tog sig också i så småningom medan Lizzies kroppsspråk säger att det var svinkallt!

Men skam den som ger sig; hon tog sig i till slut och doppade sig hela två gånger till och med.  

Medan Lizzie stekte sig på stranden gick vi och tog en cache - alldeles intill! Det var knöligt och knaggligt och jag rev mig ordentligt på benet men vi hittade cachen. Hängivna cachare bryr sig inte om sånt som några blodiga repor utefter benen.

På väg hem slog chokladsuget till ordentligt så vi stannade till hos Liotatis och köpte oss varsin bakelse:

Sista kvällen före hemresa åt vi en god middag på favvorestaurangen i grannbyn. Maten var jättebra, som vanligt, och miljön är ju jättefin, också som vanligt.

Vi beställde även doggy-bag så Svante också fick lite fest!

Denhär veckan gör jag gärna om - när som helst!                

och säger det igen: Geocaching är grejen! Man hamnar på platser man inte hade en aning om att de alls fanns.

Birgit o jag var ute på lite skattletning när vädret inte frestade för något annat.

Vi är ju inte kyrkliga på något vis - men ändå var det kul att komma till en "skogsväg" som inte hade något annat vid sidan av vägen än en radda kyrkor. Vissa jättegamla (från sådär 1300-talet) och andra lite mer moderna, dvs från förra århundradet bara. Varför alla dessa kyrkor när det inte fanns nån bebyggelse runt om. Vilka besökte dessa kyrkor?

Cacherna hittade vi också för koordinaterna var spot-on!

Så blev det äntligen dags för Ivan och Lizzie att hälsa på. Vi åkte i så pass god tid till flygplatsen att vi hann med lite caching den dan också. Hittade den efter mycket letande. Vi fick vara extra försiktiga för nu har ormarna vaknat till, pappa mötte ju en nån dag tidigare när vi cachade (och inte hittade cachen ens), dessutom var cachen placerad ovanför ett gammalt stenbrott så det var ett ordentligt stup rakt ner invid cachen.

Utsikten var magnifik från bergskammen ovanför Oroklini.

Sen föll mörkret i rask takt (som att dra ner en rullgardin) så det var bara att ge upp cacheletandet vi höll på med just då. Det får bli återbesök en annan gång.

Sen ut till flygplatsen och möta upp Ivan och Lizzie.