Vi packade kaffekorgen och begav oss med Christel, Kenneth och Gismo - vi skulle ut och cacha. Målet var att ta två multicacher, den ena i tre steg och den andra i fyra.

Satte av mot Potamos i Liopetri. De tre avsnitten i multi'n låg på gångavstånd ifrån varandra och efter bara nån halvtimme/tre kvart var cachen funnen.

Här står cachemastern med ormkäppen i handen. Som tur var såg vi inte skymten av reptiler, med undantag för en agam som klättrade uppför en vägg på ett ställe.

Vädergudarna var på sitt fina humör idag så solen fick skina från klarblå himmel och det var närapå vindstilla.

Sen for vi vidare ner till engelsmännens bas, Dhekelia, där vi skulle hitta ett datum på en skylt och det var inte alltför svårt. Intill ett litet kapell tyckte vi det var dags för det medhavda fikat för muren runt kapellet var i sitthöjd och vi ville inte riskera att längre fram på rutten på sitta i naturen för den är för ögonblicket knökfull med små lejonfärgade larver. De kryper omkring i tusental nu. Vet inte vad de heter eller vad de blir för sorts fjäril senare i livet, vet bara att spanjorerna säger att de är giftiga, här sägs dock att det är en synd att trampa på dem. Vi bestämde oss dock för att inte sitta på dem utan fikade på muren istället.

Där hade vi utsikt över ett litet fiskeläge och långt borta i soldiset skymtar Larnaca.

Kenneth var på lekhumör men det var inte Gismo. Han ville hellre ligga i skuggan och ta det lugnt.

Vidare på multi'n skulle vi till ett ställe och räkna dörrar och så skulle vi träffa Maria och hennes vissna syster etc. Vi körde efter gps'en och lyckades mer eller mindre direkt ta oss till rätt ställe varje gång!

Här var det mindre direkt - vi hamnade på ett militärt övningsfält. Det var rödflaggat och det satt en snubbe i ett vakttorn intill vägen och skylten som sa att man inte skulle vidröra eventuella militära sopor då det förelåg explosionsrisk!  Vi stirrade blint på den smala vägen och gps'en och killen vid det rödflaggade tornet bara vinkade till oss när vi passerade.

Jo här nånstans skulle väl cachen finnas, vandrade utefter klippkanten och sökte ett presumtivt gömställe. När vi såg vilka tunna "skal" av berg vi kanske just då stod på drog vi oss lite längre ifrån kanten och efter mycket sökande och vandrande gav vi upp. Här fanns minsann ingen cache! Det hade blivit eftermiddag så vi skulle dra oss hemöver. Där! Jo där måste det vara, dendär ovanliga heliga platsen som cachen skulle finnas i närheten av.

Den var som ni ser inte stor, kyrkan, men rymde precis hur många ikoner som helst! Ett enda litet rum fanns där i underjorden och det stod och låg ikoner överallt, stora och små och pyttesmå. Gulligt var det faktiskt och vi hade ju aldrig kommit dit om vi inte varit ute och cachat, det är ju den stora finessen med geocaching, man får se platser man aldrig skulle hitta till annars.

Åsså lite naturbilder så klart - det finns ju folk som gillar sånt:

Mimosan blommar - äntligen! Åsså några vindpinade vallmo nere vid en strand. Tog en bild på några Irisar också men de kom tydligen inte med här i uppladdningen. Men alla vet väl hur en iris ser ut?!