Idag var det dags för ett dopp i brandkårsviken, dvs den badvik som ligger närmast oss och som vi kallar för "vår" vik.

Näsan bara mer eller mindre bofasta av diverse nationaliteter känner till viken så den är inte så väldigt packad med folk och så ligger den väldigt väder-och-vind-skyddat så det går sällan några vågor där. Inte så väldigt långgrunt kanske men Malte trivdes i alla fall. Han höll förvisso mest till i strandbrynet där han åt så mycket sand man kan hinna med innan någon mamma eller moster kommer och sätter stopp.

Badskutor från Ayia Napa brukar komma och ankra upp utanför viken så turisterna kan få se ön utifrån så att säga.

När vi kom hem blev det siesta för de flesta av oss och till middag blev det keftedes.

Malte hade fått en kryptunnel som han inte var särskilt intresserad av. Morfar däremot ville gärna göra en kryptur men kunde inte för axlarna var ivägen.

Kokos kom på besök, mest för att vara vägvisare åt Maro som åkte ända från Nicosia bara för att hinna träffa Malte en liten liten stund. Hon hade haft fullt upp hela dagen och hann inte komma förrän på kvällen. Hon hade tur att Malte inte somnat utan hon fick goa med honom lite innan det var sovdags. "Tänk det känns extra på nåt vis när det är barn inom släkten" sa Maro, som ur Maltes synvinkel är morfars kusin. Det är nära släkt här!