Jag blev brutalt väckt ur siestan i eftermiddags. Satkärringen (85 år) som bor snett ovanför oss hade börjat skrika och gapa åt Nick som inte gjorde annat än vattnade sitt grönsaksland. Hon kallade honom vattentjuv t ex och han skrek så klart tillbaka för han stal inget vatten, alla intresserade kunde klart och tydligt se att slangen var kopplad till hans vattenkran på utsidan av husväggen.

Hon var bara bråksjuk. Vi hade hört henne tidigare på dagen när hon stod vakt (som hon brukar) och kollade ut ifrån sin balkong, hon nynnar för sig själv när hon "laddar". Det är ungefär som att höra "musiken" i Hajen, hör man den vet man ju att skräcken är nära, samma med henne, nynnar hon kommer snart urladdningen.

Nick och hon gapade och skrek åt varandra och hon kan så många fina uttryck på engelska, hon har ju bott i England i över 40 år. När alla de orden hade använts och hon inte kunde komma på fler skrek hon "fuck off" till Nick. Det är så udda att en 85-årig tant i blommig klänning använder såna uttryck.

Dave hade lite tidigare (innan jag väckts) fått sig en släng av sleven också. Hon kacklade på grekiska till honom och det enda ordet han kunde uttyda var "malaka". Ni som undrar vad det betyder - fortsätt undra för man får inte använda såna ord här på bloggplatsen.

Så nu är allt tillbaka till ordningen igen - jag var lika förvånad som misstänksam att hon hållit sig lugn så länge. Medicinerna har väl tagit slut kan jag tro...

Först en bild för dig Dina, du har ju sagt att du uppskattar mina blombilder. Den första av många knoppar slog ut imorse:

Försökte få i mig en tallrik fil trots att jag var proppmätt, men åt fil bara för att magen skulle hållas glad. Så prasslade det till ordentligt i grannens jättefikus och ner damp kameleonten. Han hade tappat taget och dråsade rakt ner i plattsättningen. Ville ju ta tillfället att få några bra bilder denhär gången när vi upptäckte att han är ju handikappad. Hans högra hand saknas. Han klarade inte av att klättra uppför muren så pappa fick hjälpa till lite med grilltången. Stackars! Han antog så klart omgivningens färger omgående och gjorde sig så smal och osynlig som möjligt. Pappa satte upp honom i trädet igen.

Sen åkte vi på utflykt.

Kollade in nya promenadstråket vid Pernera, åkte till kyrkan i berget, sen till pick-nick-platsen och fikade. Vid kyrkan lyckades jag ta en bild på en skäggagam, den är till dig Viktoria:

Den tog vi oss till Cape Greco och beundrade utsikten och massor av skäggisar som sprang omkring där också. Det fina Tranmonumentet fick göra bakgrund för fotouppställning. Ayia Napa skymtar långt borta i soldiset.

Igår var vi bjudna av våra grannar på middag, vi begav oss till den lokala Tappos Tavern. Vi åt och drack i dryga två timmar. Det var alldeles för mycket mat, vi åt meze, och den var alldeles för god för att inte smaka och äta av allt. Idag söndag eftermiddag är vi alla fyra fortfarande proppmätta. Det var helstekt halloumi, fylld pumpa, kyckling, hemlig korv och sallader och röror och varmt nybakt bröd med mera. Sen var det fruktfat med vattenmelon, honungsmelon, fikon, äpple och säkert har jag glömt nåt. Som slutkläm kom boureki med anari, mums. Stora var dom oxo.

Vi rekommenderar Tappos Tavern!

Först grenar man av den och sen binder man ett snöre runt den.

Därefter börjar man såga - först tar man bort en "kil" precis som när man fäller vilken tall som helst.

   Så sågar man på och drar i snöret

   för att få palmen att falla åt önskat håll.

Åsså vips så ligger den där:

Enkelt eller hur?

Ja så kallas han i nyhetsmedia här.

Han klev ombord på flygplanet, när flygvärdinnorna gjorde sin säkerhetsdemonstration reste han sig upp och sa att han var absolut tvungen att gå på toa.

Så öppnade han bakre utgången vilket ju löste ut rutschbanan, så rutschade han ner på plattan och sprang iväg.

Fullt kaos/katastrofläge utbröt.

Resenärerna på planet ifråga fick bokas om till andra flyg för planet de skulle åkt med måste ju genomgå en hel del undersökning och kontroller och kunde inte lyfta alls den dagen.

Grekportugisen hade kutat för allt han höll och gömt sig på taket till ett högre hus i närheten av flygplatsen.

Han har en del åtal att vänta:

Orsakande av skada och fara och extra kostnader för flygbolaget

Olaga intrång i fastigheten han gömde sig på

Nå ja, han är bara 28 år så han har gott om tid på sig att jobba och betala och jobba och betala.

Knäppis!

På frågan varför han gjorde på detta viset sa han först att han plev panikflygrädd och sen ändrade han sig och sa att han ville kolla att säkerhetssystemet verkligen fungerade....

 Nu är vi inne på sjunde dagen med temperaturer som knappt tar sig upp till 20 grader. I skrivande stund har vi faktiskt bara 13 - ok det är kväll, men ändå ...

Det åskar och regnar som bara den åsså plötsligt bryter solen igenom och det är varmt och skönt en stund och det börjar torka upp - så kör åskan igång igen. Jag blir så trött på dethär.

Datorn vågar jag inte köra på el-nätet heller för rätt som det är slår väl blixten ner och då sitter jag här och ångrar at jag inte drog ur kontakten. I Krokis förlorade vi ju såväl en dator som en tv och en video på grund av blixtnedslag. Bränt barn skyr elden sägs det.

Så därför mina vänner är det dåligt med uppdateringar de senaste dagarna.

Hämtade Gösta o Karin från flyget igår och på motorvägen mötte vi en bil som körde i motsatt färdriktning - det var lika overkligt som otäckt. Hu! Men här är ju precis allt möjligt, det vet vi.

Nu drar jag ur kontakten igen.

   Idag mötte jag en kameleont, det är första gången jag träffat en sån på riktigt nära håll. Den kröp omkring på muren men innan jag hunnit hämta kameran hade den hunnit kravla in innanför en spaljé. Den var riktigt stor, hade vi lyckats rulla ut svansen på den hade den säkert nått 25 cm.

Det verkar som om den håller på att tugga i sig något, en insekt kanske hänger ut med ena benet ur kameleontens mungipa.

Jag ville ju ha en bra bild, porträtt helst, så pappa tog på sig handskar och skulle ta fram den ifrån spaljén genom att dra den i svansen. Det tyckte den verkligen inte om: den blåste upp sig och blev gigantiskt stor åsså fräste den som en orm. Den hade ett riktigt stort gap. Den fräste så högt och såg så skräckinjagande ut, massor av tänder hade den också, så pappa släppte omgående och tog ett ordentligt skutt tillbaka. Himlars om jag fått det på bild, men tyvärr var pappas ryggtavla ivägen. Uppblåst är den i alla fall på översta bilden (de kom i fel ordning som ni ser). 

När jag först fick syn på den var den neongrön, den ändrade färg som synes. Vilket häftigt kryp!

Halloween är inte så väldigt uppmärksammat här på ön än så länge, men engelsmännen här gör vad de kan för att underhålla traditionen. Marteen hade varit och hämtat sin djävulska outfit och ville visa oss. Hon måste väl koras till den allra sötaste djävulen på festen? Kanske sminkösen kan ändra på den saken och jag hoppas på att hinna få se henne helt festklar.

De röda skorna hade inte anlänt när bilden togs.

För övrigt går livet sin gilla gång här - oväder lite varstans men här på östra kusten har vi bara hört åskan på avstånd med två knallar idag. Vägar i inlandet lär vara avstängda lite här och var, enligt radiorapporterna, på grund av ösregn och hagel. Här har vi inte sett något sådant och termometern visar trots allt 23 nu i skrivande stund. Men det lär ju vara en synd att inte klaga.

Pappa håller som bäst på att laga sin i vida kretsar omtyckta köttfärssås och jag plockar lite med blommorna. Jorden är lite "utsugen" så jag är lite extra generös med näring på flaska. (Alex, får du några associationer, så ska du veta att det inte var meningen, orden bara föll så).