Jag vill ha blå blomkrukor till mina kaktusar - kollade runt och så klart hittade jag inga. Förra året fanns det minsann men inte nu.

Så nu målar pappa några väggdekorationer och blomkrukor så jag får dem blå i alla fall. Van o få som jag vill? Nä inte så, men det händer.

September visade sig verkligen från sin bästa sida på alla vis. Jag fick på en och samma månad träffa alla min barn och alla mina barnbarn. Vädret var kalasbra dessutom.

Vi åkte till Värmland där granen växer som jag föddes inunder. Den känns på nåt konstigt vis i magen när jag börjar närma mig landskapsgränsen. Det är trolskt på ett särskilt sätt, inte skrämmande utan snarare lockande. Myrarna, skogarna!

Vi stannade till och satte en blombukett på graven där min mamma och lillebror finns. Vi hälsade på hos Doris och Ingemar som bjöd på kaffe och goda muffins och därefter var det kurs rakt mot Kil och bror Ivan. 

När vi närmade oss målet såg jag en trana ute på en åker, tänkte att den stackarn har blivit frånåkt när de andra dragit söderut till varmare trakter över vintern, men så fick jag sen en till och en till och upptäckte att det jag trodde var grästuvor etc där ute var tranor i hundratal! Så häftigt. Jag har i alla fall aldrig sett så många på en gång. Min kamera är väldigt enkel och avståndet till tranorna var långt, men jag gjorde ett försök i alla fall:

Ivan och Lizzie tog väl hand om oss i flera dagar och jag introducerade dem i Geocaching så klart. Jag tror de kan bli riktigt ivriga cachare åtminstone de gånger de åker iväg till t ex ett semestermål för första gången. Det är ju ett utmärkt sätt att se saker man inte visste att de fanns.

Här skulle det finnas en cache men tyvärr, vi hittade den inte trots intensivt letande.

Här skulle det också finnas en, nere vid Fryken, den greppade vi i alla fall:

Oslo blev nästa mål; Pernilla och Oskar firade bröllopsdag och födelsedagar o gu' vet allt. Fest blev det och vi lagade mat och fixade mest hela tiden:

Ungdomarna gav inte upp förrän vid 5-tiden på morronen medan barn och gamlingar slocknade något tidigare. Dan efter var det frukost och lite plock o disk och dags för oss att stämpla ut och vända kosan hemåt igen.

Vi behövde en naturlig paus nånstans skogen i Dalarna. Där hittade vi denhär nyligen fällda björken, en väver hade varit flitig där alldeles innan. Dom gnager snyggt!

Solrosfröna jag satte i somras hoppas vi kan glädja några småfåglar på förvintern när det börjar bli kyligt. Vi mätte upp den som slagit ut och den mätte 320 cm.

Viktoria hälsade också på en vända. Vi var mest i svampskogen, hon blev svampbiten när hon såg hur mycket det fanns. Vi plockade, rensade, torkade, stekte och plockade ännu mer.

Panikos fyllde 70 och det firades med smörgåstårta och champagne - sånt missar man ju inte!

   
Vi hade det väldigt förspänt i Stockholm, bodde hos Alex och lånade Ancies bil. Helt perfekt! Och som grädde på moset fick vi vara lite barnvakt åt Malte också:

Sen gjorde vi som de allra flesta tranor, vi åkte till värmen på lite semester!